dammtuss

Idag har jag varit hos doktorn igen. Tyvärr ingen god nyhet. Han tar mig inte på allvar. Han hade redan ställt diagnosen innan jag kom in jag lovar. Även om jag överdrev som bara den så skrattade han och sa att det kommer gå över om 14 dagar. Jag sa att hans meducin var värdelös. Han sa att jag skulle ta den i alla fall även om jag dör och återuppstår varje gång jag tar den. Mycoplasmaäckel i 7-8 veckor har jag hostat och kommer troligtvis att göra det i minst två veckor till. Men alla tror bara att jag är mesig och har lite rethosta. Men det är ingen rethosta det är hysteriska hostanfall vi pratar om.  När jag kom dit fick jag vänta för länge trots att vi bestämt en tid sen får jag vänta på att provtagningstanterna slutar skvallra  bara för att jag skulle blåsa i en liten plastgrej. Doktorn fick mig att känna som att det inte var nödvändigt att gå dit. Men han är å andra sidan väldigt vänlig och pratar mkt om skidåkning med mig. För sjuttioelfte gången frågar han mig om jag röker. Men det är ju bra om patienterna får säga vad felet är innan man ställer diagnos. Men han har säkert rätt. Mykoplasma en pytteliten bakteri som är väldigt lätt att ta död på men lämnar sina spår i ganska många veckor.
Det mest förnedrande var när han sa att jag hade hans tillåtelse att träna. Som att jag hade avstått att träna för hans skull eller för att jag skulle vara rädd för att bli sjuk. Jag låter bara bli att träna för att jag helt enkelt tappar andan och det flyger in små dammkorn i mina lungor som inte vill ut därifrån om jag gör det. Men men imorgon tränar jag väll då. Jag är visserligen glad att det inte var något livshotande och att jag kan börja träna igen.