Vart finns människorna som lyssnar?

Idag har det varit som om hela Rudbeck legat under ett stort moln av trötthet. Människor har med viss tvekan och efter ett antal tänkande minutrar fått fram vad de vill säga. Detta har bidragit till att jag fallit in i trötthetstempot och släpat mig fram i korridorerna. Nära på att somna på matten men med stor målmedvetenhet lyckats hålla uppe ögonlocken.

Det regnade på morgonen. Dagen var som upplagd för att bli dyster.
När man pratar med någon vill man höra ett svar och inte ett buttert mumlande. Det är typ som tala ur skägget männska så jag hör vad du säger! Så har det varit idag. Föresten har jag vandrat runt i flera minutrar ensammen i korridorerna, vart är alla glada människor? Det har hela dagen känts som om jag har haft något mycket viktigt att säga till alla jag träffat men ändå inte lyckats få fram det för att jag inte kan berätta saker med inlevelse och utan att gäspa idag. Jag vet inte ens vad det är jag har velat ha haft sagt??!! Men det tål att tänkas på.  


Kommentarer
Postat av: Knivhuggarrock

Jag är tuff, jag är hård.
När jag kommer ner för gatan.
Jag kallas för smock. I min knivhuggarrock.
Min idol, det är satan.
Framförallt så trivs jag i mörka kvarter där ingen varken hör eller ser.
Där lyfter jag min arm och slår.
Några futtiga tior jag får.
Sen dansar jag hela natten.
Högt över land, högt över vatten.
I knivhuggarrock.

Det är du:P

2006-05-04 @ 16:33:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback