dammtuss

Veckan blev så långt ifrån jag hade tänkt mig som man kan komma. Jag fick inte köra bilen till jobbet ngn dag. Det är onsdagen alla pratar om. Då alla stod och frös och ville hem. Jag måste alltså dra min version av det hela. Det jävliga.

Promenad på onsdag förmiddag till Nora träsk. Barn fryser och gråter och skriker. Min uppgift är att härda dom. Blunda när jag ser att barnen gråter pga av kylan. Klockan 16.15 behövs jag inte längre och beger mig hem. Snön blåser och jag kämpar mig fram till busshållplatsen som ligger en bra bit bort.

Bussen är lite sen men inte så farligt. Sätter mig på bussen. Försöker hinna ikapp livet genom att ringa massor av samtal till människor jag inte haft tid att prata med. Musiken är i öronen och befinner mig som vanligt i ett lite dagdrömmande tillstånd. Har därför inte en tanke på att bussen kör i 20km/h och att det knappt går att ta sig fram. Pappa ringer och frågar vart jag är, han är tydligen fast i trafiken vid Järva krog. har planer på att hämta mig. Jag menar att det löser sig och att jag sitter på bussen. Det är nog lättare att ta sig hem med lokaltrafiken i så fall.

Bara ngra minuter senare ropar busschauffören i högtalaren att han tänker vända tillbaka till danderyd för trafiken är kaos i sollentuna. Vid den tidpunkten var jag i Sjöberg. Väldigt förvånad kliver jag motvilligt av den varma bussen. Går in på Vivo och funderar på vad jag ska göra. Klockan är ca 17.00. Bestämmer mig för att ringa Sandra som bor i närheten. sandra ger upp sin matlagning och går för att möta mig. Det uppskattar jag verkligen. Andra jag känner hade låtit mig irra runt i sjöberg tills jag hittat hennes hus men inte hon inte.

Hos Sandra inser vi allvaret. Jag kan inte ta mig hem. Enligt säkra källor har människor övergett sina bilar och går hem från sollentuna. Vid 18.30 bestämmer vi oss för att gå till Mörby centrum så att jag kan ta tunnelbanan in till stan och ta pendeln hem. Det skulle ta ca 40 minuter. Får låna ett par varma skor. Promenaden tar över en timme och det är kallt. Förbi mitt jobb till och med. Tusen tack till sandra för att jag fick komma hem till henne och värma mig, för att hon följde mig till tunnebanan och för att jag fick låna skor. 

Tunnebanan funkar bra och tänkte att problemet var löst. Först nu börjar jag tänka på mat. 20.30 står jag på centralen och väntar på ett tåg som ska gå om 5 minuter. Tiden flyttas därefter fram 5 minuter i taget. När det står att tåget ska gå 22.18 ger jag upp. Känner att humöret inte är på topp. Trött, hungrig kall och irriterad på föräldrarna som inte tycks kommunicera med varandra. Vi bestämmer att jag ska ta mig till min faster och sova där. Lyckas åka till Västra skogen där hon bor. Får te mackor utan smör och vänlighet. Jag får sova i en hård säng med en kall filt. katten hoppar med jämna mellanrum upp i min säng. Vaknar ca en gång i timmen. Ser ut över essingeleden där människor fortfarande köar mitt i natten. Men jag klagar inte allt är bättre än att sova på en station. På morgonen duchar jag under en kran pga att jag inte kommer på hur duchmunstycket fungerar. rester av tvål fanns därför på min kropp hela dagen. Vilket är lite lätt obehagligt sådär. 

Olyckan vänder när jag möter Rosan på tunnelbanan nästa dag. Hon visar mig vägen till jobbet. Annars hade jag inte hittat dit. Hemma igen torsdag klockan 17.30. Smutsig, kall, hungrig, arg. Då hade jag inte sett mitt hem på 35 h.

Tack Sandra, faster Kicki och Rosan.