Narkoleptiska besvär
Mitt problem börjar bli en aningen genant. Jag har nämligen ovanan att kunna somna flera gånger under dagen. Fenomenet uppstod under sista året på gymnasiet, mestadels under 2 timmars lektionen i matte på fredagmorgonen eller under filmvisningen i historia. Plötsligt känns det som om man har en glasbur runt huvudet. Ljuden runt omkringen förvandlas till ett vaggande mummel. Ögonlocken fylls av John Blundsand och blir tyngre och tyngre tills man nickar till. Man vaknar fort ur sin dagdrömmande koma. Men därefter är det omöjligt att ta in viktigt information från ens omgivning.
Detta poblem upphörde för en tid efter studenten och återkom endast vid sällsynta fall i samband med bilkörning på långa, raka 90 vägar i fjällerna. I dessa fall lärde jag mig emellertid att avbryta körningen innan sömnen tog makten över min kropp.
I nuläget har mina sömnattacker förvärrats. Kan inte sjunga en enda barnsång utan att gäspa frenetiskt. Vid samlingar, som en annan människa ansträngt sig för, planerat och gjort ett försök till att vara rolig och underhållande somnar jag oftare och oftare. Inte så att jag somnar och sover. Bara just det ögonblicket när man precis ska falla i sömn inträffar allt oftare. Sen tittar jag upp med ett ryck och ser ut som om någon kommit på mig med att dansa naken i mitt kök.
Dagens händelse tog priset. Jag satt och ritade med några barn. Denise 3 år frågar mig massor av gånger allt högre och högre vart den gula pusselbiten ligger. Tillslut tittar jag yrvaket upp ur mina dagdrömmar och svarar:
Men Denise du får inte rita på den där. Hon ser oförstående på mig och genast kommer jag på mig själv med att för första gången ha pratat i sömnen under en dagdröm.
Kort därefter försöker jag återuppta koncentrationen genom att kladda lite med en tuschpenna på ett papper. Trots det föll mina ögon så småningom ihop och jag vaknade till av att jag tappat pennan på golvet. Mitt framför ögonen på mig stod min kolega. Hon log och jag skämdes ihjäl.
Detta bekymmer har gjort att jag fått svårigheter att genomföra mitt arbete. Tänk om jag skulle bli påkommen med att sitta och sova när bossen kommer in.
Somnar också utan svårigheter på bussen hem varje dag. Så fort jag passerat sjöberg kolapsar jag och hamnar i en slags dvala. Som tur är vaknar jag alltid när jag är framme.
Detta tillstång går dock i släkten då min pappa och farmor verkar ha liknande besvär. Vad är lösningen på mitt stora problem? Ljusterapi? Gå i Ide?
Detta poblem upphörde för en tid efter studenten och återkom endast vid sällsynta fall i samband med bilkörning på långa, raka 90 vägar i fjällerna. I dessa fall lärde jag mig emellertid att avbryta körningen innan sömnen tog makten över min kropp.
I nuläget har mina sömnattacker förvärrats. Kan inte sjunga en enda barnsång utan att gäspa frenetiskt. Vid samlingar, som en annan människa ansträngt sig för, planerat och gjort ett försök till att vara rolig och underhållande somnar jag oftare och oftare. Inte så att jag somnar och sover. Bara just det ögonblicket när man precis ska falla i sömn inträffar allt oftare. Sen tittar jag upp med ett ryck och ser ut som om någon kommit på mig med att dansa naken i mitt kök.
Dagens händelse tog priset. Jag satt och ritade med några barn. Denise 3 år frågar mig massor av gånger allt högre och högre vart den gula pusselbiten ligger. Tillslut tittar jag yrvaket upp ur mina dagdrömmar och svarar:
Men Denise du får inte rita på den där. Hon ser oförstående på mig och genast kommer jag på mig själv med att för första gången ha pratat i sömnen under en dagdröm.
Kort därefter försöker jag återuppta koncentrationen genom att kladda lite med en tuschpenna på ett papper. Trots det föll mina ögon så småningom ihop och jag vaknade till av att jag tappat pennan på golvet. Mitt framför ögonen på mig stod min kolega. Hon log och jag skämdes ihjäl.
Detta bekymmer har gjort att jag fått svårigheter att genomföra mitt arbete. Tänk om jag skulle bli påkommen med att sitta och sova när bossen kommer in.
Somnar också utan svårigheter på bussen hem varje dag. Så fort jag passerat sjöberg kolapsar jag och hamnar i en slags dvala. Som tur är vaknar jag alltid när jag är framme.
Detta tillstång går dock i släkten då min pappa och farmor verkar ha liknande besvär. Vad är lösningen på mitt stora problem? Ljusterapi? Gå i Ide?
Kommentarer
Postat av: Jessica
Haha, jösses. Det där är läskigt. Det händer mig på möten och lektioner, när man ska lyssna och säckar ihop. Det är förklarligt. Men mitt på blanka dan, när du ritar. Du sover väl tillräckligt? :P
Jag har ingen aning, drick naturläkemedel skulle min mamma säker säga.
Kram. Vi ska ses på lördag. Bara så du vet.
Trackback