Då skulle jag bli lycklig.

Förr var man intresserad av kroppar, obducerade levande djur för dom hade inga själar, men sen blev det för rörande när djuren skrek så då löste man det med den lilla enkla metoden att man klippte av stämbanden. Ganska brutalt men djuren ansågs bara som objekt ungeför som att tappa en vas i golvet.
Innerst inne är vi djur eller är djuren innerst inne människor? Man får inte kränka djur för då kan man tro att man är en bäver.

Ibland kommer det bara över mig hur konstiga saker jag vet, och hur ska jag tillämpa denna abstrakta information i ett yrke? Men det hjälper att prata men då ska det vara med smarta människor som peppar än och säger att jag kommer lyckas och att jag kan.

Jag ska göra så, peppa andra. Halva prestationen måste nog ligga i hur pass mkt uppmuntran personen får av andra.  

Idag är min högsta önskan att jag fick en uppenbarelse av en sten, för religionen mitt samhälle ägnar sig åt är tydligen antropocentrisk till det yttersta. Varför är människan centrum och inte solen, vattnet eller elden, sådant som är evinerligt? I alla fall, stenen skulle ge mig en uppenbarelse om min framtid sen skulle det ligga en liten lapp under stenen där det stod ett nummer till en norsk gut som när jag ringer och frågar om ett jobb blir så glittrande glad och berättar på den svenskliknandeste norska att det finns 1000 jobb i hans land som bara väntar på mig. Då skulle jag bli lycklig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback