Kebnekaise
Hela arangemanget var planerat. 3 dl havregryn om dagen noga uppmätt i påsar. T-dojan fick dessvärre inte följa med då den åkte fast i säkerhetskontrollen. Dumt att ens förneka att jag hade olovlig sprit i mitt bagage så plockar genast ur den ur mitt sidofack. Men i ivern flyger den silvriga kniven ut på golvet och den trevliga damen i säkerhetskontrollen ler och säger att jag inte behöver ta till vapen. Utan krusiduller överlämnar jag istället min röda, fina flaska som är perfekt för att mäta med när man ska göra mat med trangia.
Sveriges högsta berg är 2097 meter för att inte vara så exakt. Detta berg som jag trodde skulle vara likt en grön kulle är ingen enkel utmaning. åh så gantilt säger Daniel och vi laddar inför bestigningen. Massor med mat måste med och alla möjliga kläder. Den västra leden tar ca 13 timmar att spankulera. Spankulera är nog inte rätta ordet utan snarare ströva fast med hela kroppen inklusive tår och armar.
Gympadojjor är inte det bästa vilket satte sina spår i form av skavsår på hela fötterna. Av glaciärvatten kokar vi vatten och gör nudlar med tonfisk. För varje steg tänker jag tanken att jag vägrar ta ett till. Men när vi kommer till snön är allt jobbigt glömt. Med mössa och vantar på skriker jag att det är vääärt! och vi gör en hälsning till Kicki Baracuda. Fast hälsningen avbryts av en gammal man som ger oss stegjärn och säger att vi måste bestiga toppen. Jag och Ingrid vill vara riktiga bad ass och tvekar inte även om mina skor glider ur spännena på stegjärnen. Efter ca 30 meter på kammen tar jag ett bra beslut. För om det är så att jag vill se alla människor jag dyrkar i denna värld igen är det inte värt att dö på en glaciär. Och faller Ingrid förlåter jag aldrig mig själv. Så vi vänder och går hem i massor av timmar. Sen gör det ont i alla kroppsdelar. Sabina och daniel serverar pasta med sås och vi dricker smålandsöl.
Sveriges högsta berg är 2097 meter för att inte vara så exakt. Detta berg som jag trodde skulle vara likt en grön kulle är ingen enkel utmaning. åh så gantilt säger Daniel och vi laddar inför bestigningen. Massor med mat måste med och alla möjliga kläder. Den västra leden tar ca 13 timmar att spankulera. Spankulera är nog inte rätta ordet utan snarare ströva fast med hela kroppen inklusive tår och armar.
Gympadojjor är inte det bästa vilket satte sina spår i form av skavsår på hela fötterna. Av glaciärvatten kokar vi vatten och gör nudlar med tonfisk. För varje steg tänker jag tanken att jag vägrar ta ett till. Men när vi kommer till snön är allt jobbigt glömt. Med mössa och vantar på skriker jag att det är vääärt! och vi gör en hälsning till Kicki Baracuda. Fast hälsningen avbryts av en gammal man som ger oss stegjärn och säger att vi måste bestiga toppen. Jag och Ingrid vill vara riktiga bad ass och tvekar inte även om mina skor glider ur spännena på stegjärnen. Efter ca 30 meter på kammen tar jag ett bra beslut. För om det är så att jag vill se alla människor jag dyrkar i denna värld igen är det inte värt att dö på en glaciär. Och faller Ingrid förlåter jag aldrig mig själv. Så vi vänder och går hem i massor av timmar. Sen gör det ont i alla kroppsdelar. Sabina och daniel serverar pasta med sås och vi dricker smålandsöl.
Kommentarer
Trackback