Ett vrak med krokodiltårar
Så var det kapitlet slut. Jag lämnar alla underbara människor. Jag vet inte om jag överreagerade men när ca 20 vuxna och 15 barn säger hej då till en och ger en långa kramar kan ja inte förbli likgiltig längre. Ögonen svämmade över och ja fällde 1-4 tårar.
Malin lurade mig att hämta tvn i personalrummet, men när ja gått in är jag omringad av the crue, hela noras besättning inklusive kapten var där och gav mig ett fint paket och lyckönskningar. Jag blev mållös.
En påskhares bekännelser
Gult är nog inte min färg... kanske
Med mina turkosa virkade tofflor med bollar på studsade jag omkring på Nora och spred lycka i form av chokladpengar i guld.
Hoppas jag får komma tillbaka i sommar.
h-h-h-h-eart
När jag slog upp ögonen på hjärtedagen var jag inte lika glad som planerat, men sen gick det över. För på kvällen fick jag en fin jordglob av Johan. Det betyder mycket för mig. Mitt hemligaste intresse är nämligen jordglobar.
Jag har börjat känna mig mer och mer halv utan honom. Saknar honom när jag ska släcka lampan, ibland.
När jag är på andra sidan havet ska jag titta på månen och tänka på alla som kommer se samma måne som jag. Då är det inte så långt, när man kan se samma sak.
Mor tuta del 2
- Arbetade till 15.00
- Storhandlade till familjen
- Storstädade hela huset
- Lagade mat till Juan å mig
- Såg delar av på spåret och lets dance
- Samtalade med min bortflyttade vän Jessica på Rosenhillsvägen 23 om att karlar är troll.
- Samtalade vidare med Jessica och hennes familj att det finns kräk.
Idag kommer kirurgen och hans fru och bor här. Hoppas dom ska trivas i mitt dammfria hus.
Snart åker jag och Hannah till Cuzco och lämnar allt trassel hemma.
Bichos raros
mor tuta
Denna vecka ska jag prova på livet med att ha två vuxna barn i mitt hus. Ingen fara en så länge har dom inte tittat ut från syrrans rum. Mina föräldrar har flytt fältet till det soliga italien. Snart far jag med min tillfälliga lilla familj till ica för att inhandla lite proviant inför veckan.
En vagabond
I torsdags besökte jag cirkus med familjen Grön. Vi såg rivierans guldgossar. Robert G gjorde showen. Utan honom hade det inte varit bra alls.
Var på teater även igår. Johan fick biljetter till Figaros bröllop av mig i julklapp. Lustig och ganska bra. Men inte så man gapskrattade. Men kan jag gapskratta? Tror jag bara fått förmågan att fnissa.
Dax att erkännare kanske? Okej nu kommer dagens hemska sanning. Jag kan inte parkera och jag har körkort sen nästan 2 år tillbaka. Nuddade en annan bil med backspegeln idag. Men det blev nästan inget märke eller man kan tydligen waxa bort det. Lovar att öva parkering så jag inte blir en fara för väsbyfolket på centrumparkeringen.
Jag vill lära mig teckenspråk, arabiska, franska, ryska. Jag ska vara den blonda blåögda svenskan som ingen kan lura eller ha hemligheter för. Eller ska jag bli metreolog,tandläkare, sjukgymnast, läkare, journalist eller apotekare? Varje vecka poppar en ny yrkesmöjlighet upp. Jag tror naivt att jag kan bli vad jag vill. Kan ingen bara välja ngt åt mig?
Stackars Hannah hon är lite sjuk. Ibland kan man bli det. Hade jag inte storhandlat upp alla mina julklappspengar på apoteket idag så hade jag köpt en fin tidning till henne och kanske ritat en teckning som hon alltid gjorde till mig när jag var liten och sjuk.
Imorgon ska vi åka skidor tills vi stupar!
Narkoleptiska besvär
Detta poblem upphörde för en tid efter studenten och återkom endast vid sällsynta fall i samband med bilkörning på långa, raka 90 vägar i fjällerna. I dessa fall lärde jag mig emellertid att avbryta körningen innan sömnen tog makten över min kropp.
I nuläget har mina sömnattacker förvärrats. Kan inte sjunga en enda barnsång utan att gäspa frenetiskt. Vid samlingar, som en annan människa ansträngt sig för, planerat och gjort ett försök till att vara rolig och underhållande somnar jag oftare och oftare. Inte så att jag somnar och sover. Bara just det ögonblicket när man precis ska falla i sömn inträffar allt oftare. Sen tittar jag upp med ett ryck och ser ut som om någon kommit på mig med att dansa naken i mitt kök.
Dagens händelse tog priset. Jag satt och ritade med några barn. Denise 3 år frågar mig massor av gånger allt högre och högre vart den gula pusselbiten ligger. Tillslut tittar jag yrvaket upp ur mina dagdrömmar och svarar:
Men Denise du får inte rita på den där. Hon ser oförstående på mig och genast kommer jag på mig själv med att för första gången ha pratat i sömnen under en dagdröm.
Kort därefter försöker jag återuppta koncentrationen genom att kladda lite med en tuschpenna på ett papper. Trots det föll mina ögon så småningom ihop och jag vaknade till av att jag tappat pennan på golvet. Mitt framför ögonen på mig stod min kolega. Hon log och jag skämdes ihjäl.
Detta bekymmer har gjort att jag fått svårigheter att genomföra mitt arbete. Tänk om jag skulle bli påkommen med att sitta och sova när bossen kommer in.
Somnar också utan svårigheter på bussen hem varje dag. Så fort jag passerat sjöberg kolapsar jag och hamnar i en slags dvala. Som tur är vaknar jag alltid när jag är framme.
Detta tillstång går dock i släkten då min pappa och farmor verkar ha liknande besvär. Vad är lösningen på mitt stora problem? Ljusterapi? Gå i Ide?
Intelligensbefriad
Förutom att jag ser ut som en groda med tuppkam så är bilden godkänd.
En mycket vänlig gest att bjuda in mig och mi Juan på Nyårsmiddag, kände mig dessvärre så som Hannah glatt uttryckte det "Som ett bihangs bihang". Nyårsmiddagen ägde nämligen rum hos min kompis Hannahs, pojkväns kompis Ella.
Menyn:
Förrätt:
Potatis och purjolökssoppa med vitlöksbröd.
Varmrätt:
Lax med potatisgratäng och vitvinssås.
Efterrätt:
Chokladfondy med massor av frukter.
Vid middagen märkte jag att jag är rätt intelligensbefriad. Jag kan inga studentsånger bara om pippi eller blinka lilla. Inte heller kan jag ngt om konflikter och väldspolitik. Hoho är det någon som vet vad Pippis pappa heter. Det går ju inte.
Inbjudna var:
Jag och Johan såklart, Hannah, Ponta, två rudbecksmänniskor varav en av dem var Pontus ex, Ella, en Kines som hade mungiporna uppe vid öronen hela kvällen, kinesens tystlåtne kille från Norr, dockan, en helylletjej av Johan ansedd som en likasinnad estet, å så tossiga Erik som är Pontus nära vän.
Icke att förglömma de två gymnasieelverna. Spännande kombination. Trevliga människor det där, bara att vi inte riktigt klickade vid tolvslaget. Jag ville så klart ha samma tradition i år som vi alltid har på rosenhill, nämligen att krama alla närvarande och önska Gott nytt år. Bara att mina kramar inte riktigt var besvarade. Med blickar som sa; Vad är det där för kärvänlig flicka med en champangeflaska som kastar sig på folk i misslyckade försök till kramar? var jag bara till åtlöje.
De tre klunkarna champange och vinet till maten var mitt enda alkoholhaltiga intag under kvällen, så tro för guds skull inte detta var en handling i onyktert tillstånd. Det är bara så vi gör på rosenhill. Och den trenden har tydligen inte nått Näsby park i Täby.
Förövrigt så anser sig J vara en vänsterhänt estet med en oerhört kreativ begåvning. Vi högerhänta är bara bra på logiska saker, därför har han svårt för högskoleprovet som helt och hållet är uppbyggt på logiskt tänkande. Fel, fel fel. Håller jag inte alls med om!!!
-Håll dig du till historia, språk och samhäll, så kan jag ha rätt när det gäller allt som har med natur att göra. Säger han sen när jag kommer med motargument.
Idag har jag tagit mig in till staden för att gå på den omtalade Intersportrean vid sergels torg. För att inte få mitt dagliga blodsockerfall köpte jag en smörgås och kaffe på pressbyrån. Utan att tänka tog jag en stor klunk kaffe. Hela munnen brändes och i bråkdelen av en sekund spottade jag ut allt kaffe mitt blad alla mellandagstokiga stockholmare. Detta skulle kunna ses som en väldigt pinsam situation, men utan en min, som om det vore helt normalt att kräkas ut kaffe på sergels torg, går jag vidare.
Brottades med bittska svenskar och högljudda utlänningar i ett virrevarr av skor på rean. Hittade tyvärr inget passade så jag kämpade mig hem.
Fridlyst
Juleskum
Tack Pontus för ideen, den var genialisk! Denna t-shirt gjorde att min chef skrev i sin julhälsning till mig, att jag var en frisk fläkt på Nora som ständigt kommer med nya överraskningar. Jag som har gått som i koma av trötthet hela december förstod dock inte den liknelsen. Hade väntat mig att hon skulle skriva ngt i stil med: Avikande tjej som ger komplimanger och smörar för att få en god ställning hos mig. I så fall skulle det inte riktigt stämma, men från hennes sida uppfattas nog mitt beteende som smör.
Min chef, låt säga att vi kallar henne labradoren, är väldigt pryd och ordninggsam, hennes maktställning har gjort henne till en människa man har respekt för. Hon är dock mkt vänlig och ser till så att hennes anställda har det bra.
Det som skulle kunna få henne att tycka jag försöker fjäska är att jag lekte en lek med ngra av mina lite lättsammare kolegor en gång. Leken gick ut på att uppfylla ngra mål. Bla att låtsasskjuta med fingret mot chefen och säga: snygg stil! Självklart ville jag till varje pris vinna och fäller denna besynneliga kommentar när jag hamnar i enrum med labradoren. Hon blev olyckligtvis oerhört smickrad och sa: Tack så mycket, ja man försöker ju matcha lite. Detta inträffade på sensommaren.
På kräftskivan därefter fick jag äran att sitta brevid henne. Var och en fick ett kort med en uppgift. Min uppgift var att lägga huvudet mot ytor. Min boss verkade inte ha fattat galoppen med uppgifterna och ger ifrån sig en bisarr och besvärad min när jag placerade mitt huvud mot hennes axel.
I övrigt råkar jag vara en sån person som får en annan röst när jag pratar med äldre människor med mer makt än jag.
Tillbaka till julfesten vilken resulterade som väntat och som det alltid slutar. Denna gång med chickibits. Men jag höll mig utanför den här gången. Min tröja var nog så utstickande så jag behövde inte hävda mig. Dessutom spelar det ingen roll vad man gör på dessa fester jag kommer aldrig vara värst. Även om jag sprang fnittande runt hela Nora för att kocken hotade med att stoppa ner en spindel i min lucka så finns människor som gör värre saker. Saker med julgranar, kopieringsaparater, hissar mm.
Igår var sista dagen innan min lilla men efterlängtade julledighet. Dagen slutade i en oförutsägbar anarki på Nora. Mina två annars så tillförlitliga kumpaner på tak var lediga. Den tredje kumpanen gick hem tidigt och kvar blev jag med alla barnen och en slemmig vikarie. Bara hans utseende får mig flacka något våldsamt med blicken. Byxor med häng och kort jacka. Han var nog lyckligt ovetande om den lilla luckan emmelan byxorna och jackan. Men iaf stoppade han in en prilla bland sina gula tänder och hasplade ur sig. Sofia, vad är det med dig idag du verkar lite grinig. Denna kommentar får mig att se rött. Biter ihop och försöker föreställa mig en en ung trevlig man med långt fladdrande brunt hår som har lite talsvårigheter. Denna yngling upptog stora delar av min tid på eftermiddagen. Han stod hellre och pratade med mig än att tittade vad barnen gjorde.
Alla som känner mig vet att jag inte kan visa mig arg för vem som helst. Därför slutar eftermiddagen med att vi ska äta pizza på cg:s ngn dag. Det kommer lyckligtvis inte att inträffa. Ska bara ladda med ett dussin ursäkter först.
Nej nu ska jag hämta min prins som tror jag förvandlat mig till en taxichaufför den senaste tiden.
Hagelslagen
Lekker
Winkel
Danke well
vlindertje
bier
prima
Ik will neij
Säkert är orden är felstavade, men jag uttalar dom banne mig som en riktigt nederländare. Språknörden i mig har uttalat sig.
Resan var toppen och det var kul att träffa Judith. Tyvärr blev Isabella, min svenske kompanjon kräksjuk. Jag önskar mig en kompis i varje land. Att se hur människor lever på andra ställen är superguay.
Judiths hem är bohemiskt. Allt är i olika färger. Överallt ligger diverse hemmagjorda kreationer. Stolarna, talrikarna och väggarna är lite trasiga. Det är annat än mitt cleaniskt rena ikea hem med mörka färger.
Fin en Holländare!
Sen kommer vi då till det minst uppskattade i Hollad, maten. Huvudingrediensen i all mat är socker. Till frukost blir det macka med choklad på. Till lunch Siroopwafels. Och till middag, spett med en söt och mustig sås.
Mat som jag även testat är rå fisk i korvbröd, äggdricka, och potatismos blandat med grönsaker och en stor köttig korv.
Judith ska ta mig tusan hit vare sig hon vill eller inte, jag ska visa henne allt ifrån det feta västermalmsråttorna och huvudstaden till min älskade rosenhillsväg. Här är landet där vi anväder bilar som färdmedel och äter rejäla måltider tre ggr om dagen. Landet där damm inte existerar.
Carbone Monoxide
Fidelity
I never loved nobody fully
always one foot on the ground
and by protecting my heart truely i got lost in the sounds.
Veckan blev som väntat kaos! Det oroar mig dårå. Jag är gladare nu men tänk om det händer igen. Efter det drömde jag att jag åt mest frukost på jobbet, och att jag blev jagad i ett slott av den perverse konstnären med gul tunga i från Spanien.
Simon Gabriel fick årets första snögubbe heta, tillverkad av den första snön.
Judiths nya novio heter Rutger, det är utan tvekan ett väldigt roligt namn. Snart bär det av till tulipanlandet.
Malin och Doris hade fixat tacopaj igår. 4:e dagen med tacoliknande rätt. Min och Hannahs helyllevän som vi inte kan nämna namnet på utan att få ett nervöst skrattanfall var där. Hon hade rejäla vinterdojjor en kopiös mängd idominsalva utkletat på läpparna. Men jag gillar denna människa för hon är så helylle. Är det kallt tar man på sig mycket kläder. Är man förskyld knöglar man in små näsdukar i den lilla shortsfickan. Det är en bra egenskap att alltid göra det som är förnuftigast.
Sen kom krachen, bomben. Min 14 år långa fotbollskariär är över. Laget ska läggas ner. Men jag kommer få abstinens och börja i höst igen i Uppsala eller någon annan del av välden.
Mkt tråkigt för jag tänker på hur lyckligt det var när jag började spela med pantertanterna. Jag blev mottagen som en mowgli i djungelboken. Och nu är det slut. Hej då Bollstanäs sportklubb. Aldrig mera ska jag spela på söderviks konstgräs i de gröna strumporna och den gula 18 tröjan!
Nostalgi
Mitt favoiritbarnprogram när jag var liten. Men den fårliknade gubben som hoppar i väskan i slutet var en aning skräckinjagande. Hannah hittade en sida om massor av saker man känner igen från när man var liten. Skulle nog kunna sitta hela natten och skratta åt saker vi gjort. Det var enklare då, trasdockorna var veckans händelse, och man kunde nöja sig med det. Nu krävs så mkt mera. Man trodde att lyckan mättes i hur många kulor man hade. Och kunde gråta floder om ens bästa, finaste kula blivit bortspelad.
Man klampade in hos varandra, ringde sällan utan bara va. Samlade på sockerpåsar, eller ja Hannah samlade dom åt mig från exotiska platser eftersom jag fick nöja mig med en resa till sälen en gång om året, vilket inte heller var helt fel. Men ja var lite avundsjuk på Hannah.
Jessica lurade i oss att hon hoppade fallskärm och man gick på det för det hon sa ja det var nog sant. Vi tältade i våra randiga mössor med alla våra gossedjur. Bråkade, för nej man kan inte leka tre.
Sen blev jag äldre men inte smatare. Vi gick på klassfest, dansade till macarena, michael Jacksson och Aqua i mina silversvarta brallor,våfflat hår och silverlila skjorta. Det var så spännade att dansa tryckare till en släpig backstreet boys låt med klassens snyggaste kille. Jag fick dansa med Christian, det tyckte jag var ganska tuft då, även om han svettades nått enormt och vi nästan klibbades ihop, det var en extremt långdragen process och man tröttnade på att ta dom där pyttestegen fram och tillbaka. Väggarna hemma var fyllda med poosters från Okej. Det var på den tiden jag kunde få dåligt samvete en hel vecka för att jag hade busringt och bara var tvungen att berätta allt för mamma sen.
En sak som jag faccineras över är hur många gånger jag helt harmlöst fått för mig att ett plagg eller en viss grej var det ballste som fanns. Fix ideér. Det ha sällan varit så att jag velat följa modet. Inte heller sticka ut. Som om jag hade egna ideér om vad som var modernt, men att det inte var de.Tex
Min gnuggis som föreställde en stjärna som jag satte i pannan och gick runt med en hel sommar.
När jag och Caroline fick för oss att ha sånna där championtröjor med polotröja under på skolfotot.
Min lila byxkjol
Fire- Flyskorna
Luggen sprayad åt ena hållet
Med mera!
Summa sumarum, resultat och slutsats punkt och pricka så kommer jag när jag fyller femtio vårar jordsnurr och år rulla ihop mig som en liten garnboll och sova i femtio till vårar, jordsnurr och år eller så länge som det behövs för att jag ska vakna upp som en riktig nyponros. För jag sover ju inte nu. Jag kan inte för då missar jag tid. Till råga på allt så är balsamhelvetet slut, vilket jag fick reda på när jag hade håret fullt av shampoo i duchen. Summa sumarum, resultat och slutsats, punkt och pricka, imorgon kommer jag när jag ser mig i persnalrummetspegeln föreställa hunden trasselsudd från barnprogrammet 1993.
Victor y la maquina
Bomullsvärlden
Reste neråt mot lerbos djupa skogar och viberga, i Finspång igår. Hälsade på alla de gamla.Farmor är snurrigare, helt plötsligt utan förvarning drar hon fram mammas och pappas bröllopsbild. Den har jag sett 1000 ggr. Ändå säger hon: Titta sofia, har du sett en sån fin bild?
Kaka på kaka. Fika med kakor, mat, efterrätt med lingonkaka som jag tvingade i mig, såg nämligen farfars blick när jag la upp den lilla biten på min tallrik. Sen godis och sen kaka hos morfar igen. När man är med människor som uppnåt guldåldern pratar man endast om begravningar och krämpor. Efter det blir man riktigt deppad och känner åldersnojja. Men det är juh deras vardag. Jag gillar ändå att vara där mer än vad jag gjorde när jag var liten. Min farfar kan allt, han borde vara med på vem vill bli miljonär. Farfar är inte perfekt han har varit rökare under 3 år. Jag kanske inte har de hälsofreaksgenerna som jag trodde.
Jag ska ha ett stort kalas när jag kommer hem från Peru med rislampor i trädet, säckdukar, vinflaskor med ljus, rödvin och dans hela natten. Jag vill jag vill jag vill!
Macalatte
Jag tror att mitt bäbis/barnspråk har utvecklats vilket har lett till att jag har komunikationsproblem med vuxna människor., finner inte ord.
eman,letten,fia, essander
Han är som ett litet intolerant blåbär med kritvit kalufs som kommer och killar mig ibland.
Jag har oro. Över sydamerika. Tänk om vi inte kommer rätt och min dröm inte kan uppfyllas. Tänk om vi tagit oss vatten över huvuderna?
Luffareblod
I slutet av föreläsningen haffade vi kvinnan innan hon han ila iväg med sitt äpple. Fick många bra tipps och trix.
Jag vill iväg men det är svårt för många säger att det är en farlig resa. Men vem vet det kanske bara tyder på okunskap.
Shanti efter det, mycket god mat, måste lägga namnet och gatan på minnet, Katarina bangatan.
Sen hamnade jag av någon konstig anledning på café Opera och Erik, Hannahs kompis spelning. Jag kände mig som en isbjörn i en öken, helt fel. Överallt fanns dom, välsminkade killar och tjejer i högklackat. Alla flockades runt champangen. Människor med helt andra prioriteringar i livet än jag. Jag kunde inte ens dansa till musiken även om jag snodde/lånade/fick en energidryck. Mitt i röran dök ett rosa hår upp. Det var Babbsan som vallt att också medverka på denna tillställning.
Eh orkar inte, jag lägger ner projekt blogg för idag!
Por el suelo camina mi pueblo
Manu Chao 14/10-07 Hovet- taket lyfte och konserten var en lång fest!
Allergi
Det vore fel av mig att påstå att jag saknat henne. Nu har hon alla fall flyttat till söder och återvänt till huvudstaden. Innan dess tillbringade hon ett år i staterna.
Förra veckan bestämde vi att vi skulle ses för att ta en öl som det så fint och städat låter. Hon föreslog att jag skulle komma till hennes lägenhet innan. Det var mkt trevligt och vi hade mkt att prata om. Kvällen blev dessvärre fatal för min del. Orsaken till detta kan nog spåras i det vita vinet. Emma bjöd nämligen på vitt vin i gigantiska glas. Själv hade hon inlett kvällen med en halv flaska vin innan jag kom, vilket inte märktes.
Efter två bamseglas vin bar det av till Peppar, en bar min kära kollega rekomenderat. Där beställer min gamle vän in mer vin till mig innan jag hinner blinka. Efter det får jag fullt upp att hålla reda på Emmas huvud, jag ser nämligen dubbelt. På samma gång försöker ja förtvivlat att styra upp samtalet och ge rätt kommentarer vid rätt tillfälle. Trodde att min räddning skulle komma när hon gick på toa. Häller över vin från mitt glas i hennes. När hon återvänder säger hon att det är min tur att köpa ngt att dricka. Allt jag har råd med är två gin tonic. När hon tar en rökpaus får jag ytterligare ett tillfälle att hälla bort min dricka. Men jag får den briljanta idén att hälla mera i grannes ölglas som jag inte ens känner. Vi hade nämligen lovat att passa deras väskor. Varför gör jag jag så knäppa saker så ofta. När hon som satt brevid oss kommer tillbaka säger hon till sin kompis att ölen inte var god på det här stället. Hatar mig själv för den händelsen, gud vet vad som kunde ha hänt, hade ngn sett hade jag nog hamnat i finkan.
Kvart över 12 sklijs jag och Emma åt. Sista tåget hem går 01.00. Den resan var en riktig strapats för mig. Först sätter jag mig på fel tunnelbana så hade ja inte klivit av i tid hade jag hamnat i Hagsätra el liknande plats som är obefintlig på min karta. Lyckas ta mig till rätt tunnelbana. Men en station innan t-centralen mår jag så dåligt att jag måste kliva av. Sätter mig på en benk, men får tillbaka mitt vett och kastar mig på tåget igen. Hade jag inte klivit på igen hade jag missat sista pendeln. Fem minuter innan tåget går är jag framme. Lider hela den långa resan till Rotebro. Väl framme ser jag att sista bussen gått. Vilket inte är ett hinder för mig vi det tillståndet. Man kan ju alltid gå hem. Tack och lov kom en buss i alla fall och jag slipper genomföra min briljanta idé om en uppfriskande promenad. Natten var hemsk, vred mig i sängen och har aldrig mått värre.
Jag skäms så otroligt över gårdagen. min image spricker brutalt. Tror min familj tycker så i alla fall. Förlåt om jag gjorde välden besviken igår men jag är tyvärr ingen ängel.
Idag är det på´t ba och fullt ös på manukonserten.