dammtuss

Hela arangemanget var planerat. 3 dl havregryn om dagen noga uppmätt i påsar. T-dojan fick dessvärre inte följa med då den åkte fast i säkerhetskontrollen. Dumt att ens förneka att jag hade olovlig sprit i mitt bagage så plockar genast ur den ur mitt sidofack. Men i ivern flyger den silvriga kniven ut på golvet och den trevliga damen i säkerhetskontrollen ler och säger att jag inte behöver ta till vapen. Utan krusiduller överlämnar jag istället min röda, fina flaska som är perfekt för att mäta med när man ska göra mat med trangia.

Sveriges högsta berg är 2097 meter för att inte vara så exakt. Detta berg som jag trodde skulle vara likt en grön kulle är ingen enkel utmaning. åh så gantilt säger Daniel och vi laddar inför bestigningen. Massor med mat måste med och alla möjliga kläder. Den västra leden tar ca 13 timmar att spankulera. Spankulera är nog inte rätta ordet utan snarare ströva fast med hela kroppen inklusive tår och armar.

Gympadojjor är inte det bästa vilket satte sina spår i form av skavsår på hela fötterna. Av glaciärvatten kokar vi vatten och gör nudlar med tonfisk. För varje steg tänker jag tanken att jag vägrar ta ett till. Men när vi kommer till snön är allt jobbigt glömt. Med mössa och vantar på skriker jag att det är vääärt! och vi gör en hälsning till Kicki Baracuda. Fast hälsningen avbryts av en gammal man som ger oss stegjärn och säger att vi måste bestiga toppen. Jag och Ingrid vill vara riktiga bad ass och tvekar inte även om mina skor glider ur spännena på stegjärnen. Efter ca 30 meter på kammen tar jag ett bra beslut. För om det är så att jag vill se alla människor jag dyrkar i denna värld igen är det inte värt att dö på en glaciär. Och faller Ingrid förlåter jag aldrig mig själv. Så vi vänder och går hem i massor av timmar. Sen gör det ont i alla kroppsdelar. Sabina och daniel serverar pasta med sås och vi dricker smålandsöl.

545 H åt fel håll som enligt min syster tar 5 minuter längre tid att åka med än 545V åt rätt håll. Klockan han slå 24.30 innan jag satte mig på bussen och jag hade just pratat om mördare och våldtäcksmän med Jessica.

Om bussen stannar i Harby eller ens Fresta för den delen och ngn av ngn underlig anledning tvingar mig att gå hem därifrån skulle jag inte hitta hem. Jag hittar dessvärre inte i kommunen där jag är uppväxt. Fast det har inte att göra med mitt lokalsinne utan snarare att jag helt enkelt inte varit så mycket i Väsby de senaste 7 åren. Och när jag var pytteliten fanns allt man kunde önska sig på Rosenhillsvägen.

I Harby eller Fresta denna natt, den 8 augusti är det dimma och tomt. Fast bussen åker vidare till Bollstanässkolan och härifrån och hem till mina föräldrar (det jag för tillfället kallar hem) är det en ganska lång bit att gå, speciellt när det är dimma. Bussen går sönder här och vill inte starta.

Chauffören har 5 passagerare. En av dem springer därifrån och ropar Lycka till efter sig. Vi andra sitter kvar. Länge, och busschauffören ber om ursäkt flera gånger även om det inte är hans fel. Han meckar lite och går ut och röker pipa. En tant från skåne muttrar för att sedan ge chauffören en arg blick och svär lite åt honom. Vi går ur bussen, den skånska tanten, två yngre tjejer och jag. Tänk om jag skulle bli tvungen att överleva med den här lilla gruppen. Tänk om allt skulle vara som i filmen Alive och vi skulle bli tvungna att äta upp ngn. Vem skulle vi då äta upp? Fast jag är juh vegetarian sen den 20 juli.

Jag slipper ta det beslutet i och med att en ersättningsbuss kommer efter 30 minuter.

Det kommer nog inte vara bollepause eller välkomstkomiteen av norrmän jag möter varje dag på jobbet, utan det är nog det jag saknar med boklagret… gå i maskin med Kicki Baracuda. Det var lite mer underhållande och tiden gick lite snabbare.

Ännu en konstig men bra människa. Kicki Baracuda ska döpa sina barn eller hundar till Iskrem och nöstebarn. Och det är coolt att hitta människor man inte behöver lägga ner energi på att lära känna utan det känns som man redan känner dom. En som inte bara har roligt utan är rolig.

Jag är glad för att jag ska bestiga Sveriges högsta berg med Ingo Manzana och ingen annan. Vi är ett bra team.

Varför inte ägna fredagskvällen med att spela kubb med en söndrig man som sedan länge inte kunnat slita sig från alkoholens yra. Kent, och eftersom det fanns två Kent på hans jobb är det han som är Kent-a, det vill säga Kent Andersson. Kent-a skötte sig innom spelets alla regler i matchen och blev bjuden att följa med in. Därefter följde ett parti UNO med ett antal KUNGöl.

Försvinn! Välj antingen drar du nu eller på en gång. Du har inget här att göra, inget att hämta. Jag kommer inte bli din fruga. Ta dina svarta knarkpåsar och stick dit pepparn växer, det vill säga Peru. Det är tydliga ord och inga charmiga visor. Sanning, för tusan du kan väll för faen inte äta upp alla mina goda bröd och fråga mig om det är pannkakor??!! Du kan inte säga att mitt hår är fult, inte säga att mitt kök är skabbigt, gammalt och äckligt när jag vet att det bara är fullt med kärlek! Du kan inte väcka mig 8 och prata engelska när jag sagt bestämt, tydligt och rakt att mellan oss förekommer ingen engelska. Du kan inte säga att mintte är äckligt, och nej tack jag vill inte ha en blöt kindpuss.

Vad har jag gjort för att inte förtjäna vänskap???

1. Ha en skön säng
2. Ett par långfärdsskridskor

Tanken på att jag suttit under en filt mer eller mindre sen 12 i natt är skrattretande. Sånt gör inte jag,..

-om du springer upp till toppen kan du få en....blomma.
-eller nej, jag vill nog göra det först.

byxorna är korta och räcker till vristen, skorna gamla,slitna gympadojjor,grå kappa och basker. Jag springer och får snö i skorna och strumporna blir blöta, blir anfådd men ger mig inte. Inget gör något och kvar finns bara stunden. väl däruppe är det värt. Hela staden,kullarna i snö och kyrkan syns. Ler och sträcker ut armarna för att sedan kasta mig nerför kullen och göra snöänglar. Byxorna och strumporna är blöta. Jag fryser så det sticker, men det gör inget.

Nästa blir nog Kebnekajse utan basker då.

Under sista tiden har jag blivit allt mer emot konsumtionshettsen och alla prylar vi vill ha. Saker köps och slängs hela tiden. Aldrig är vi nöjda. Datorn jag skriver på är ofta onskan pryleriserad. Den har skapat ett otäckt beroende och sviker mig  många gånger men är likväl fullt fungerande i nio fall av tio. Ändå skriker mitt prylbegär efter en ny. Jag vill ha en bra videokamera och en snygg skidjacka. Märkesfixering trodde H när jag var liten men jag tror snarare det berodde på det sk, prylbögsfamiljeintresset. Dvs ett nästan sjukligt intresse min familj har som innebär att vi nästan bara fokuserar på att vi ska ha rätt och bra prylar. Det är kallt ute och finns skidsspår därför funderar pappa på nya längdskidor och pjäxor. Man kan inte ha skitprylar som går sönder. Jag vet att min familj inte är värst. Det finns människor som kan samla pengar i flera månader bara för att köpa en tv. 

6000 slantar lägger svensken i genomsnitt ut per år per person på julklappar varje år. Tre CSNbidrag, dock förstår jag denna absurda givmildhet till viss del. Saker kostar och blir dyrare. Det är bättre att ge någon en dyr bra julklapp en tusen skitgrejor som ändå slängs, å andra sidan borde vi inte fokusera på julklapparnas pris utan på själva tanken. Jag har tänkt i ett halvår på att ge bort en godisrem till en person som gillar remmar och den kostade 10 kr.

En pryl leder dessutom många gånger till nya prylbegär. Videokameran jag köpte behöver ett minne, en väska, redigeringsprogram och en hårdisk.
Jag antar att jag själv är min egen största kritiker. Jag vill ha saker och de kanske kan göra mig lyckligare i vissa fall.

Ifrågasättandet av sakerna har vuxit fram och tog fart när min värld ifrågasattes. Jag stod upp för mina prylar och försvarade min familjs prylbögsintresse intensivt men det fick mig ändå att fundera över hur mycket sakerna betyder för mig. Det är roligare att åka skidor med nya fina skidor än gamla dåliga, det är kul att ha en ny filmkamera. Mitt antipryltänk formades än mer i höstas då jag bodde med människor som inte kastade saker, inte köpte så mycket och såg det som en synd att köpa julklappar.

På julgranen, den plastiga lilla fula finner du en ledtråd på en kula:)

Idag är dagen då vi skippar jantelagen, jag är förmer! Min miljöhistoria ska publiceras i en bok och vet ni vad jag förtjänar det så in i helvete.

Jag vill tacka min släkt som för övrigt är full av hjältar. Hercules och alla dom där ni vet. Ett stort tack går även till alla dom som trott på mig den här hösten.


(Kanske bör nämnas att många andra i min miljöklass även fick sina verk publicerade.) Ett steg i rätt riktning mot min dröm bör ändå noteras.

Så scrap the shit och carpe diem! Just den här minuten är jag lycklig. Skryter, längtar, hatar och älskar hur mycket jag vill. Det finns bara nutid. 

Om någon vill ha autografer ber jag att ni ställer upp er på en ordnad, äkta svenska kö utanför korken och trängsel straffas med chokladbollsbak till korkens medlemmar. Om ni har frågor hänvisar jag till min fanclub: jagvillbliaffe.nu

Dagens fenomen är min granne av skånskt ursprung. I vanliga fall pratar hon skånska med diftonger och skårrande r men så igår kom hennes skånska syster på besök. Då inträffar ngt märkligt min granne byter dialekt till stockholmska. Mystiskt!

                                                
                                                                                                   Underbara Norge

                                                  
                                                                                                       Kajak i Flåm


                                          
                                                                                                Operahuset i Oslo



                                                    
                                                                                         Öringfiske i Tänndalen           
                                        

Jag kanske också ska köpa en liten höna, den skulle i så fall med heta Persbrandt.

Tänk om jag skulle ha ett antal hönor. Då skulle jag kunna äta ägg dom gångerna jag äter ägg för sakens skull. Undrar vad jag skulle göra av alla ägg som jag inte åt då jag måste äta ägg? Kanske starta en liten äggbod i centrala uppsala där man kan köpa målade ägg från frigående höns. 
 
Det bästa med hönorna skulle vara att jag fick ge dem namn kanske en skulle heta lillbabbs eller tant grön.

Mina hönor skulle få gå fritt innom en yta på ca 20 kvadrat. De skulle inte bli utsatta för någon nakengalen tupp vilket Agda råkade ut för. Men en och annan kyckling kanske vore fint att ha, så om mina frigående höns ville skulle de få valmöjligheten att gå igenom en liten dörr in till en stilig tupp som de hade möjligheten att para sig med.

Jag har inte känt så här sen jaa förra året. Men nu är det katastrof, hela kroppen rycker och jag måste göra ngt anträngade och radikalt. Helst skulle jag vilja springa till kivik och tilbaka.

Datorn, det är datorn som dödar min spirit och kraft och heliga ande. Den gör mig trött och tar kol på mig, gör det grå under ögonen mer och mer påtagligt.

Tentan är bra men ett tråkigt krav.

Idag bara kom känslan från när jag var liten och hade fått kritvita skor med karborrband och en ny kulpåse med 14 nya kulor. Hopprep och tussilago. Våren, den tid jag flytt från de närmaste två åren.

Jag gillar våren jag tänker på:
att vara ute sent (i bästa fall senare än vad hannah fick)
gullvivor med farmor
blåsippor vid terasshusen
eldar utan slut hos morfar
grillad korv
cykeln
födelsedagskalas
godisstrutar på valborg jag ska nog ge hannah en vit godisstrut

Men nu var det inte så en 5 minuters paus i I varje trumslag jordens pulsboken för att gå ut med soporna, ingen kulpåse. Gamla utnötta vinterskor och en mössa långt nerdragen för att låta omvärlden slippa se mitt härjade ansikte med spår av
vintertrötthet.
Men känslan fanns..
Jag har sett ljuset!

Förr var man intresserad av kroppar, obducerade levande djur för dom hade inga själar, men sen blev det för rörande när djuren skrek så då löste man det med den lilla enkla metoden att man klippte av stämbanden. Ganska brutalt men djuren ansågs bara som objekt ungeför som att tappa en vas i golvet.
Innerst inne är vi djur eller är djuren innerst inne människor? Man får inte kränka djur för då kan man tro att man är en bäver.

Ibland kommer det bara över mig hur konstiga saker jag vet, och hur ska jag tillämpa denna abstrakta information i ett yrke? Men det hjälper att prata men då ska det vara med smarta människor som peppar än och säger att jag kommer lyckas och att jag kan.

Jag ska göra så, peppa andra. Halva prestationen måste nog ligga i hur pass mkt uppmuntran personen får av andra.  

Idag är min högsta önskan att jag fick en uppenbarelse av en sten, för religionen mitt samhälle ägnar sig åt är tydligen antropocentrisk till det yttersta. Varför är människan centrum och inte solen, vattnet eller elden, sådant som är evinerligt? I alla fall, stenen skulle ge mig en uppenbarelse om min framtid sen skulle det ligga en liten lapp under stenen där det stod ett nummer till en norsk gut som när jag ringer och frågar om ett jobb blir så glittrande glad och berättar på den svenskliknandeste norska att det finns 1000 jobb i hans land som bara väntar på mig. Då skulle jag bli lycklig!

Och jag bara står där som i en bubbla i mina trasiga byxor, bruna tjocktröja och mössan långt nerdragen så ögonen knappt syns. Jag har glömt hur den fungerar. Den gröna stora ser motbjudande,stor och äcklig ut, som om den ska sluka det jag är på väg att mata den med i ett naffs.  Bestämmer mig ändå för att ta mig an den. För trött för att tänka vilken knapp som ger den bästa effekten. Min granne har bråttom och skyndar sig med den förmodligen obligatoriska söndagsuppgiften.
När det gått upp för mig vad jag är på väg att göra skyndar även jag mig för att få mitt söndagsuppdrag ur världen.

När jag kommer tillbaka till lokalen som förövrigt stinker av curry och medel ligger alla mina plagg utkastade och ett par i trettioårsåldern har tagit över min maskin likt blixtanfallet i normandie under andra världskriget. Mina kläder ligger blottade mitt i rummet som om de skriker av skandal och förnedring. Ilska massor av ilska får jag. Vet inte vad jag ska säga men ett litet oj kommer ut ur min mun.

Paret tittar nochalant upp men ignorerar min närvaro och fortsätter det fientliga anfallet av min, MIN tvättmaskin!