dammtuss

Böcker med små bokstäver
och stora tankar gör mig yr.
Är det vad bin kan känna vid randen
av en blommig utsirad bägare,
bräddfylld med vatten?

Dagisfröken på heltid, inte vant mig ännu. Jag har de sötaste barnen på min avdelning i alla fall. 
Men man blir trött av mitt arbete. Om jag inte hade åkt på träning direkt efter ja kommit hem skulle jag somna direkt. 

Dagens stora händelse var gräsklipparen. Doglas blev rädd och ville sitta i mitt knä. Ajust jah Doglas är "the strange boy" som jag ska hålla koll på. Han har bott på ett dåligt barnhem i vietnam och har inte lärt sig prata ännu. Han kommunicerar bara med grimarser. Denna uppgift skulle kunna ses som enkel då Doglas är nöjd med det mesta. Svårigheterna kommer när man vänder ryggen till och han helt plötsligt är borta. Doglas har alltså vandrat iväg på ett eget litet äventyr. Det är då man blir lite rädd eftersom jag har ansvar för att han inte ska komma bort eller göra illa sig. 

Vid lunch fylldes köket med ris. Golvet, bordet överallt. Jag satt vid Anders bord (dagisfröken som är Kajsa Bergqvist halvbror vilket han inte är sen att skryta med) På min halvtimmas lunchrast satt jag i personalrummet och lyssnade på vad personalen berättade om hur barn tror att barn blir till. Det var ganska roande. 

När kommer berg och dalbanan gå neråt? Har jag slutat deppa förevigt? Allting verkar så självklart det finns ju bara lycka.

Jag vill dansa mig yr.

 

Att borsta tänderna är viktigt för annars kommer tandtrollen!

Lite vad jag har haft för mig när jag varit ledig en vecka. Klippt håret. Helt okej eller ingen har juh sagt att det är fult än så länge. Fast dom kanske inte vågar. Johan möte mig i alla fall med en gapande mun när han såg min nya frisyr.
Ngn dag minns inte vilken (dagarna och tiden flyter liksom ihop när man är ledig) var jag i huvudstaden med Anna och sökte jobb och försökte hitta present till Johan. Vi provade även hattar. Med hänsyn till Anna valde jag den bilden som jag syntes mest på. Förövrigt liknar jag en galen viking som har sprungit ett maratonlopp. Vi sökte ett jobb mkt bra gjort.



 Ngn dag var jag på bio med farmenkarin och sandra. Vi såg offside. Filmen var helt okej men det var roligare att träffa dessa personer. Time flies!  Här har jag tvingat min lillasyster att sitta i en bil 20 minuter med mig och äta choklad. Det ösregnade.

I lördags var jag på kräftskiva hos camilla. kul med pratsamma vänner jag bara satt och lyssnade på allt galet.
Just jah satt barnvakt i helgen också. det blir man trött av var vaken hela natten. Men jag fick alla fall barnen att somna.

Vad mkt bilder jag har börjat lägga upp på internet bara sådär. Gör man verkligen så? Igår fyllde Johan 19. Jag var och åt kakor och tårta med hans familj och mormor och morfar. Trevliga människor de där. Nejmen jag hade tydligen skött mig. Jag spelade match igårkväll och johan kom och kollade. Det trodde jag aldrig. Snällt även om han var mer intresserad av blixtarna. Idag är det friskis! Nu ska jag bli träningsnarkoman. Nej idag kan jag verkligen inte skriva för allt jag skriver låter såå töntigt i mina öron.

Och Dolly vill jag träffa men när? det är jääävligt körigt just nu=) Hahha nej men jag kan faktiskt tänka mig att prioritera fåret.  

Sen har jag fått jobb idag på dagis. Eller nej det heter inte dagis utan förskola. Privatdagis i Danderyyyd. Hoppas det kommer gå bra. Jag kommer alla fall vara död när jag kommer hem varje dag.

Hannah ger Johan en ny frisyr.

 Jag (mest jag) och johan tar itu med en 50 cm stor rutten brax med små gula larver i. Målet var att lyckas trä på lite fisk och inälvor i kräftburens krok utan att kräkas.
  
Vilket vi tillslut klarade av. Men det var det                                         På kvällen
äcligaste jag har gjort.                                                                                            

Nu börjar vi med det jag visste vi skulle säga.

-Hej!!!! Vad kul att se dig ååå det var så längesen vi måste ses någongång.

Vi måste ses någongång, vem tar tag i saken? Det är många jag sagt att jag måste se någongång. Tänk om det blir så att när jag väll träffar mina kära gamla vänner så blir det bara massa ytligt. Vad jag är extremt pessimistisk jag borde faktiskt ta tag i saken själv. Allt lungnar nog ner sig lite efter sommaren då ska jag tala med mina vänner oftare. Detta handlar alltså om rudbecksfolket och fotbollsflickorna.

Idag har jag pratat med en grinig tant i telefonen hon gjorde mig arg! Resten av arbetsdagendagen har jag spejat ut över stationen, tränat på att gå upp från stolen ljudlöst och haft en oerhört social lunch med uffe som var väldans pratglad och inte ignorerar mig som två andra gubbar gör. En av dom tar hissen när han ser att jag ska  ta trapporna. Han får knappt fram ett hej när vi möts i korridoren. Den andra surgubben väljer att sitta själv och käka när han ser att jag äter. inbillar jag mig bara eller har dom ngt emot mig?

Åkte in till stan sen och vandrade runt hand i hand med Johan. Det var lite rörigt men tillsist bestämde vi oss för att äta middag i Humlegården mysigt men lite kallt.

Detta måste jag komma ihåg!:
1. Ringa Malin om fotbollsmatchen
2. Boka biljett hem
3. Kolla i spanienkataloger i helgen
4. present till Isabel
5 present till johan
6. ringa FarmenKarin om födelsedagsfirande och bio
7. Fiska med Camilla
8. Ordna klippning
9. Säga till om barnvakt.
10. Gå på picknick med hannah jessica och sophie
11. ta kontakt med Dolly och co
12. Present till mor

 Jaha saknar väll Grekland då. Tillbaks där jag började på Munters där jag inte har något att göra exakt så som det var i början, hoppas det ändras. Det är som att livet börjar 16.30 varje dag. Fast då är man rätt trött, konstigt eftersom man suttigt still en hel dag. Igår var jag på den mäktigaste våningen bland cheferna som har 2 meters runda fönster och jobbar i en u båt. Stämmningen däruppe e helt annorlunda så fort jag snörvlande och hostande klev in på planet 5 i min skrikröda tröja blev allt så allvarligt. Jag kände liksom i luften att där finns dom viktiga människorna som styr företaget i hela världen. Jag tror jag får fortsätta jobba där eller steffe sa ngt om det men som sagt vi talar inte riktigt samma språk. 
 
Idag sprack det, jag kunde inte hålla mig från att köpa matkuponger. Efter att i 2 dagar ätit lunch med 3 gubbar som inte sagt ett ljud kände jag att jag hade lite social brist så jag åt alltså med steffe och gud.

Kanske till stugan på landet i helgen. Det är väldigt sorgligt att vara där för vi river ut gamla minnen från morfars hus. Tanken på att jag aldrig mer kommer vara i det huset i framtiden är mörk. Jag minns så mkt bra därifrån, mormors vofflor, Tekvällen i köket när det spöregnade och Anna greta berättade spökhistorier viktors och mina vilda tigerlekar i mormor och morfars sovrum (oj misstolka mig absolut inte!) Allt! När mamma frågade om det är några av dom gamla sakerna som jag vil ha är allt bara överväldigande kan inte ta något förutom ett litet packet med gengaständstickor. 

Johan ska nog kanske med i helgen så ska vi fiska kräftor. Jag har verkligen funderat mycket över varför jag gillar honom men jag kan inte komma på, jag bara gör det väldigt mkt av ngn oförklarlig anledning. Allt med oss är olika.

Palmer byttes mot enbuskar och kalmark. Från 30 grader till 10. Sol byttes mot köld, vind och regn. Kontrastrerna var enorma. I ösregn irrade jag och far omkring på fjället i hopp om att hitta dom andra. Lyckades inte och vi var tvungna att slå läger. Att slå upp ett tält i ösregn och hålla allt tort är svårare en man tror. No one would like to be in my wellingtons then. Nästa dag var vädret bättre. Men hade en jobbig flygplanssjuka som gjorde vandringen svår. Hittade senare alla andra. Dom är som min familj. Man känner alla så bra och efter fjällvandrigen känns det alltid tomt. 
Fick en och en halv fisk( en begravdes och en hoppade tillbaka i sjön.)Biggis fick massor med fisk som vi åt så det gjorde inget att båda mina två gick förlorade.

Det är alla fall skönt att vara hemma nu och slippa knäckebrödet, gröten och kylan. Som vanligt är hjärnan söndertänkt efter en vandring och jag har filosoferat över det mesta. 

jobba imorgon vill inte vill inte vill inte! Allt är bara svårt nu för jag har inte ngt mål i livet längre! 

Allmänt
Härmed ska jag, en av medlemmarna i ladies del pilar drunk as no sleep clup återge greklandsvistelsen så gått det går. Jag medger att mitt minne till en viss grad är lite suddigt eftersom det gått en vecka. Okaj bäst att ta det från början. Mitt på dagen lämnade flyget Arlanda och det var väll inga konstigheter med det. Såg en rolig värmlänsk familj som ständigt finns med i min reseskilldring. Charter visade sig vara mkt smidigt och vi var framme vid vårat hotel ca 22. Gav oss iväg till en mataffär och handlade diverse onyttiga och enligt våra svenska seder olagliga ting. Till måltiden skålade vi i våra youghurtglas. Rumme var fint alla fall om man jämför med skabbiga rummen i alperna. Det som var mindre fint var kamelisfiltarna som vi knappt petade på i början av veckan.
 
Följande dagar
Tillbringade många dagar på stranden och poolen. solade, badade och levde rövare på nätterna helt enkelt.

Om kackerlackan
Vi hade en kackerlacka på rummet. Reaktionen var - oj en kackerlacka sen var det inge mer med det.

Om Hercules och Pegasus
Gudasonen med guldlockarna fanns på hotelet. Hans ständiga följeslagare peg var också med. dessa två tvättade bort den dåliga stämpeln som värmländskan fått av en viss person på D. Med kommentarer som "Inte min club sanwich" eller " HoHo" för att inte tala om " No diving" förgyllde dom vår tillvaro.  

Albaner, drunk as no sleep club och att bli lurad.
Sophie hittade en Alban. mkt skoj. lite sömn. tidiga frukostar då jag fick släpa upp mina rumskamrater. Hannah ska vara glad att hon slapp min fotbollsteroriserande veckningsmetod! Drinkar är roliga speciellt när vissa personer dricker dom. Tisdagen blev en svår dag för vår klubb lyckades bli lurade på 25 euro och äta samma lunch totalt tre ggr på en dag. Tungt!

Lindos och kaoset sista dagen 
Utflykt med båt till Lindos. Vi överlevde trots bara tre timmars sömn. Vilket jag tycker ät mkt men så har jag också mkt ants in my pants osåå. Vi skulle besöka templet i Lindos men mina kära vänner orkade inte gå dit ett litet nederlag för min del då jag sett fram emot att vara lite kulturell. Ficka alla fall besöka en riktig grekisk charmör bland dom vita husen.
Daniel hette han, hannahs ragg. Var efter henne som en igel. Kul men i drunk as no sleep clup lämnar man aldrig en medlem ensam med en okänd person. Han fick alltså mkt svåra problem i sitt uppdrag att vandra i väg med vår vän ensammen. Jag och sophie följde dom i vått och tort. trotsade knarklangarna och befriade hannah. Måste bara tillägga att hannah egentligen hade hittat ett kap han var rik, halvengelsman och begåvad med ett vacker utseende. Men det är juh insidan som räknas! När vi desperata försökte ta tillbaka hannah till vår klubb stötte vi på en mkt trevlig holländare som hette roy han hjälpte oss i kampen. Roy sa att alla inte knarkar i holland bra då tog vi död på den fördommen.
   Hannah var sjuk nästa dag. Det var väldans tomt att gå ut och göra bargatan osäker utan henne. Kändes hela tiden som det saknades ngt. Vi fick i uppdrag att hitta daniel och lämna honom ett brev från hannah. Hittade daniel mkt senare och vi satte oss ned och tog en drink tillsammans. En drink blev flera och kände att stoppspärren inte längre fanns kvar. Tillsist ville Daniel prata med sophie ensam utan mig. Jag såg honom rusa iväg med en ursinnig min lite senare. Sophie berättade hur han hade sagt att jag gav honom dubbla signaler och hur han sen bestämt sig för att hitta hannah trots att att hon låg hemma och hade febran. Nu gällde det att komma på ngt fort. Febrilt försökte jag få hjärnanans beståndsdelar på plats. Sophie tog tag i saken och ringde och varnade en yrvaken hannah. Vi skyndade oss dit och där stod han. Hade knackat på hos många och ropat efter hannah. Vi lyckades tillslut övertala honom att ge sig av men det var sannerligen inte det lättaste. Detta var en mkt traumatisk upplevelse för mig och sophie. Dagen därpå fick vi många blickar vid frukostbordet och hannahs namn hade många hört.

Tillsist
Lyckad resa men nästa gång blir det ngt mer exotiskt där man aldrig hört talas om peppes bodega och grabbarna grus! Det om detta. Tillsist vill jag bara tacka medlemmarna del pilar. Jag hade aldrig genomfört det här utan er. Tack också för ert stöd och den uppmuntran ni gett mig blablablaaa.