Hoy día luna día pena.
Min dag har dessvärre varit mkt krävande. Blev arg på riktigt på en liten besvärlig flicka som vägrade lyssna. Jag vet inte om det är någon som kan föreställa sig mig så arg. Inte ens det fungerar. Jag borde gå en bliargkurs. Hur man visar sin ilska utan att använda våld och på ett mer pedagogiskt sätt. Inte för att jag skulle vilja använda våld. Jag avgudar mina 18 små barn. kommer gråta krokodiltårar när jag ska lämna dom.
Nog om detta. Idag har min tandläkare gjort mig mkt irriterad och besviken. Jag hade tid klockan 8 hos tandläkaren imorgon men icke. Jag skulle få sova till sju, äta riktig frukost och åka bil till jobbet 09.45. Nejj då är hon sjuk och jag måste skjuta upp detta efterlängtade besök till en dålig tid mitt på dagen som inte gynnar mig alls. Med dessa irriterande tankar lämnade jag jobbet idag. Jag förstod inte ens vad föräldrarna menade när dom skojjade med mig. Tappade föräldrapoäng där kände jag. Man ska le, skratta och vara glad, det var inte jag.
Hatar bussen. Nr 627. Jag kände verkligen för att göra något radikalt. Den bara åkte jag som sprang mot rött trafikljus och fick ett finger tack vare det. Så åker den. Helvetes, jävla busshelvete. Jag måste bara avreagera mig med massor av fula ord eftersom jag måste låta bli att använda dessa ord i jobbet. Missade tåget osså.
Det var då bra med lite styrketräning. Och så är kvällen slut igen. Hinner nästan aldrig göra ngt vettigt.
Sen är jag lite besviken på H som inte höll vad hon lovade igår. Och du ska snacka om andra som tofflar. Vad är du då? ta mig tusan en hel ylletoffel. Två ggr lovade du tom. Jag antar att jag inte har mkt att säga till om och bara unna dig detta och acceptera och förstå att man kan bete sig så när man har fjärilar i magen.
Jag vill flyga fram i mina blå skidor där det finns riktigt puder eller manchester.
Ett anständigt liv
Ska man klaga på att man fått för mkt lön? Ja tydligen enligt min rättfärdiga mor.
Jag ångrar djupt att jag gjorde av med massor av pengar igår. Jacka, skor, tröja, bowling, middag. Vi vann bowlingen och fick dodis! Jag kunde inte fickparkera så Malin fick ta den biten. Skärpning Sofia. Trevlig kväll helt enkelt. Jag börjar vänja mig vid äldre sällskap. Nu kan jag ju hänga med i dagissnacket också. Jag blev stoppad av polisen på vägen hem och fick blåsa. Man blir lite rädd även om man vet att man är totalt oskylldig. Malin hjälpte mig ur situationen. Satt i bilen länge och pratatde lite gamla minnen.
Idag är jag nyklippt. Har även firat min lille Kusin Edvin för han har fyllt 3 år.
Buss och friskismentalitet
Det är spännande att se hur människor agerar i min kommun. Jag har noga studerat människor på bussen i några år. För tillfället åker jag buss 5 ggr/dag. Varje morgon väntar samma människor vid busshållplatsen. Några av dem nickar igenkännande åt varandra. Andra står precis som jag för sig själva och dagdrömmer. Det är få som pratar med varandra. Tytnaden vid hållplatsen beror på
1 människor är för trötta för att starta ett samtal med varandra.
2. Det är alltid samma människor man väntar på bussen med, alltså har man redan sagt allt som är nödvändigt.
Eller 3 Det är vid busshållplatser man alltid stöter på de man känner sisådär halvbra. dvs mammas arbetskamrat. Någon som man gick i samma klass som för 10 års sedan eller en gamal tråkig lärare. Människor man helt enkel är skylldig att prata med. Det är ganska märkligt eftersom båda ofta känner sig tvungna till att prata men egentligen vill båda stå tysta i sin egen lilla värld. Kom igen hur många är sociala vid 7 tiden en kall höstmorgon. Samtalet blir därför uppbyggt på det viset att något sägs, därefter dröjer det 5-7 minuter innan någon kommer på en världelös mening för att desperat motverka den pinsamma tystnaden.
Till påstigningen då det finns de som klampar på och tränger sig före alla andra in till den varma bussen (med andra ord egoister som jag) Eller de som står och velar om vem som ska få gå in först. Väl inne i bussen är det vanligast förekommande att man snabbt visar sitt busskort och sedan skyndar sig vidare. Det finns även de människor som har en biljett vilket är relativt smärtfritt om man jämför med den idiotiskt och nästan utrotningshotade skämremsan. I tre hela år åkte jag varje dag med en tant som hade en sådan remsa. Hon måste ju förlorat många värdefulla mynt på denna företeelse.
Helst ska man sätta sig på en plats med två lediga sittplatser och bre ut sig så mkt som möjligt. Gärna lägga väskan på den lediga stolen bredvid. De flesta vänliga själar flyttar som tur var på väskan i de flesta fall men inte alla. Då blir det till att mumla fram ett ursäkta kan du flytta väskan. Sätter man sig på en buss och träffar någon man helt enkelt måste kallprata med så är det vanligt att man slår sig ner ett säte bakom den man ska prata med. Detta leder oftas till illamående och förr eller senare end of discussion.
När man ska gå av bussen verkar det vara status att plinga så sent som möjligt. I alla fall väsbyborna har gjort det till en sport. Alla bussåkare sitter och tänker: Kan inte någon trycka snart så jag slipper utmärka mig och trycka på den där knappen.
Nu ikväll när jag tränade fläskbalett har jag även studerat väsbybornas friskisbeteende. I min kommun är det mestadels medelålders människor som befinner sig på friskis om kvällarna. Många väsbybor samlas en kvart innan själva passet ska börja. När människorna släpps in i salen grupperar de sig i olika grupper. 40 plusstanterna står i klungor och pratar med sina bekanta. Det är mycket som ska sägas när man bara hinner ses på friskispassen. Gubbarna står lite mer utspridda längs kortsidan dvs på samma sida som ledarna håller till innan passet. Några av gubbarna är ditsläpade av sina fruar andra är helseriösa orginal. Det finns även tanter som är orginal. De känns igen på cyckelbyxorna som sitter uppe vid armhålorna, det tighta linnet som nästan smälter ihop med cyckelbyxorna, permanentat hår och sånna där 80talsstrumpor. Svettband är också vanligt. De sistnämda ägnar denna magiska kvart innan passet till en ordentlig uppvärmning. Höga knän, långa steg runt salen osv. Stämmningen är gemytlig och hjärtlig. Här accepteras alla smällfet som trådsmal.
När väsbys lokalkändis Malin (ledaren som alla påstår sig känna) stiger in i salen åker överdragskläder av. Människor börjar trampa igång. Orginalgubbarna har vid det laget ställt sig så långt fram som möjligt. Andra ställer sig så långt bort från mitten som möjligt nästan så de är på väg ut genom dörren. Det passet jag berättar om kallas stationpasset och verkar vara ett av de mest uppskattade. Vid stationerna. befinner sig ca 3/4 av friskismänniskorna vid Malins station. Resterande minoritet sprider ut sig vid de tre andra stationerna.
Grattis till den som orkat läsa min noggranna redogörelse om väsbyborna.
Tova tomtar är givet!
Vikingagur
Det är som att det finns tre olika sätt att fundera på. Det första är verkligheten. Allt som händer. Att bussen går 14.45 eller att jag ska köpa nya skor. Det andra sättet är känslor tex människor jag tycker om eller inte står ut med. Min uppfattning om saker. Det tredje sättet är bortom verkligheten och får mig oftast att bli depprimerad och känna mig liten och meningslös. Varför finns vi? Tänk när alla dör. Sånt som är för stort för att tänka. Tankar man tränger undan. Jag blir allderles snurrig av att tänka ibland. Inbillar mig saker. Skrämde upp mig själv igår. Riktigt läskigt. Det som skrämmer mig mkt är kännslan av att jag bara vill bort från allt. Men den tanken suddas alltid ut när jag påminns om hur ensamt det blir då. Nu skriver jag sånt som jag kommer ångra i morgon och när jag läser det tycka det är löjligt.
Igår mindes jag varför jag var kompis med caroline. Ärligt talat hade jag glömt det. Vi hade kul och det var längesen.
Usch fördomar står inte ut. Människor som inte vet ngnting påstår saker om mig som dom bara antar..
Då tänker jag påminna mig själv om lite bra saker som får mig att bli glad när jag tänker så här knäppt. Så jag kommer ihåg att jag lever ett kul liv. Inte för att jag tvivlar.
Okej det första minnet. Jag och V skrattar på julafton åt Amy.
A och jag sjunger i bastun efter en vecka i vilmarken.
Ja nickar in ett avgörande mål i en fotbollsmatch
Dollyskämten på naturkunskapen
Spanskaletion med I, K, R Deja de manteqillar!
Utspringet från Rudbeck 2006 =lyckrus
Manchester i alperna med familjen G
J och jag dansar till den underbara musiken på fläskbaletten
J.G äter glass med mig på söder= first real kiss
Jag ser krämen på bussen och inser att jag kommer få en mkt roande hemfärd
Min kära mor som skrattar åt det jag skrattar åt
Tudors gäng
När pappa ger mig beröm
Lillcookie har ansträngt sig på julafton och tänkt ut en present till mig
Att lyckas ha kul denna valborgsmässoafton.
Jular. pepparkakor och pyssel
När jag lurade lillcookie att pannkakorna hade vattkoppor
Varje fredag 16.00
...... massor av mera lyckliga minnen som jag behåller i mitt huvud nu.
Nämner bara en pessimistisk, orättvis och förfärlig grej. Rökarna får mer rast en vad jag får och det accepteras. Jag har ridit mer fyra rökare idag och om jag inte är med dom vid deras rökpauser missar jag den sociala biten jah ni vet.
Äpplen och raggmunk
Ock idag kommer hon med den briljanta idén att vi två ska leda sångsamlingen i våra spökdräkter. Det inefattar att underhålla 132 barn i olika åldrar med sånger, roliga berättelser och teaterspelande. Det hade jag inte alls räknat med. Aldrig har en vikarie behövt göra detta. De andra vikarierna sjunger inte ens med i sångerna och kommer se på mig och tänka vem faeeen är tönten i lakanet. Det har gått för långt. Men mesig som jag är sa jag absolut! och klisterade på ett falskt leende. Gjort är gjort så nu återstår bara att borsta av mina spökkläder som ligger på vinden och skrämma livet ur barn och personal. mohahahaahah.
En sak jag inte förstår är att jag längtar efter Johan så fasligt men jag orkar inte ta mig dit. Det kan ju för sig bero på att jag är förkyld och har hosta och tycker brutalt synd om mig själv. Märkligt när hjärnan säger emot kroppen.
Har jag nämnt att jag är mkt stolt över min nya nora herrgårdsfleecetröja som mitt kära jobb skänkt till mig. Imorgon åker gnällpälle på fågelskodning det blir ett stort ansvar för mig som måste diska resten av veckan bläää.
Idag var det jobbigt att komma hem! Tog fel buss vilket bara skillde 5 minuter men kom ändå hem och var irríterad. Hungrig och trött tittar jag in genom mitt fönster. Där står min systers nyfunne lite halvstöriga vän och vinkar till mig. När jag kommer in fäller han en kommentar som får mig på ännu sämre humör. Underliga gäster hör inte hemma i mitt hus vardagar klockan 17.40. Sen fanns ingen mat heller. Jag tog mig samman och fixade lite mat av husets resurser.
Idag kom flygbiljetterna.
Äpplen och raggmunk
Ock idag kommer hon med den briljanta idén att vi två ska leda sångsamlingen i våra spökdräkter. Det inefattar att underhålla 132 barn i olika åldrar med sånger, roliga berättelser och teaterspelande. Det hade jag inte alls räknat med. Aldrig har en vikarie behövt göra detta. De andra vikarierna sjunger inte ens med i sångerna och kommer se på mig och tänka vem faeeen är tönten i lakanet. Det har gått för långt. Men mesig som jag är sa jag absolut! och klisterade på ett falskt leende. Gjort är gjort så nu återstår bara att borsta av mina spökkläder som ligger på vinden och skrämma livet ur barn och personal. mohahahaahah.
En sak jag inte förstår är att jag längtar efter Johan så fasligt men jag orkar inte ta mig dit. Det kan ju för sig bero på att jag är förkyld och har hosta och tycker brutalt synd om mig själv. Märkligt när hjärnan säger emot kroppen.
Har jag nämnt att jag är mkt stolt över min nya nora herrgårdsfleecetröja som mitt kära jobb skänkt till mig. Imorgon åker gnällpälle på fågelskodning det blir ett stort ansvar för mig som måste diska resten av veckan bläää.
Idag var det jobbigt att komma hem! Tog fel buss vilket bara skillde 5 minuter men kom ändå hem och var irríterad. Hungrig och trött tittar jag in genom mitt fönster. Där står min systers nyfunne lite halvstöriga vän och vinkar till mig. När jag kommer in fäller han en kommentar som får mig på ännu sämre humör. Underliga gäster hör inte hemma i mitt hus vardagar klockan 17.40. Sen fanns ingen mat heller. Jag tog mig samman och fixade lite mat av husets resurser.
Idag kom flygbiljetterna.
Ingen vill va ensam när det blir höst.
Spanien, Spanien, Spanien är det ens min verklighet? Varför ska jag utsätta mig själv för ensamhet i ett land med terrorism? Jag förstår inte hur jag tänker när jag lägger ner hela min förmögenhet på en resa själv. Bo i en lägenhet med okända människor. Jag behöver nog den utmaningen.
Jag har även utsatt mig för att rida islandshäst med ngra galna tanter som jag inte ens känner. Allt för att komma in i gemenskapen som inte finns. Hur får man djuret att stanna? Dumt Sofia. Onödig utgift det där du som är lus.
Idag har det vänt J* har blivit frisk och jag har blivit sjuk (förkyld). Alltså ett mkt jobbigt uppvaknande. Varför är vi aldrig friska samtidigt? Jag har för övrigt haft en underbar dag. Jag avgudar dessa två människor på bilden nedan. Gillar dom så väldans. Dagar som denna märker man det. Först åkte jag och Hannah in till stan och letade efter kläder till förlovningsmiddagen. Jag hjälpte henne att välja en bedårande kjol. Vi gjorde alltså drottning sen var vi med Johan på sturekatten. Latte och smöögås för att råda bot på hannahs blodsockerfall. 
Därefter Chokladfestival. Efter ett alderles för stort
chokladintag fotade vi allt fint. (Lägg märke till att J har en helt okej halsduk enligt mig.)
Jag och J lagade bra god middag med drink och sterarinljus. Efter detta tog jag slut. Förkylningen gjorde sig påmind och fick svåra konsekvenser för mig. Kan man säga så? J tog hand om mig då. Jag fick ligga under ett stort varmt täcke. Jag ville vara snäll tillbaka då och erbjöd honom skjuts hem vilket han motvilligt accepterade. Insisterade på bussen med andra ord. Jag körde fiat vanliga vägen hem till J. Efter minuter av grubblande lämnade vi varandra. Grubblandet fick mig att inse lite till att jag verkligen gillar honom.
Jag vill ha magiska svampar i morgon. Och dom ska plockas i skogen.
J* Har följt Hannahs exempel med en simpel bokstav
Fjärilar
Så går det om man umgås med treåringar hela dagarna.
Lilla bocken bruse, trippar över trollebron
Nu tar jag dig sa trollet! Vad svarar bocken då?
Nej, nej, nej ta inte mig, ta den som är efter mig
Ta du mellanbocken, stor och fet och tjock'en
Mellanbocken bruse, trampar över trollebron
Nu tar jag dig sa trollet! vad svar bocken då?
Nej, nej, nej ta inte mig, ta den som är efter mig
Ta du stora bocken, stor och fet och tjock'en
Stora bocken bruse, klampar över trollebron
Nu tar jag dig sa trollet! Vad svarar bocken då?
Rädd för dig det är jag ej! Kom du bara upp till mig!
sa den stora bocken, stor och fet och tjock'en
Stora bocken bruse, stångade trollet ner i ån
och alla bockar bruse, går trygga över bron
Nu är denna visan slut, bockarna går ofta ut
att i skogen beta, äta och bli feta.
I Övrigt
+Underbart god restaurang igår på söder med familjen Porto Fino tror jag den hette.
+ RENT jag blev kär i kärleken
+ Spökdagen den 27 oktober
+ Fotboll den 12 november med Bollstanäs oootroligt bra tantlag
+ Att jag vaknade upp och var glad idag trots att jag haft en bitter helg
+Volver med Karin
+ Att töntviktor är helt okej
+Täby nu med Johan hoppas han är gladare idag.
- Tandläkaren
- Menande blickar som inte möts
- Regn i waxholm
- Att jag inte kunde följa med Carro på fotboll igår
-Att Johan har öroninlammation och att jag måste låta som om jag pratar med en gamal farbror när jag talar till honom.
- Att sluta 16.30 i DANDERYD VARJE DAG!!!!!!!
- Töntviktors mamma i personalrummet
- Att jag inte hinner med. Allt går för fort.
Nu ska jag ringa och det blir ingen rolig historia om du inte är på strålande som jag är. Jag vet jag är en stor egoist men det är vi alla.