Carbone Monoxide
Fidelity
I never loved nobody fully
always one foot on the ground
and by protecting my heart truely i got lost in the sounds.
Veckan blev som väntat kaos! Det oroar mig dårå. Jag är gladare nu men tänk om det händer igen. Efter det drömde jag att jag åt mest frukost på jobbet, och att jag blev jagad i ett slott av den perverse konstnären med gul tunga i från Spanien.
Simon Gabriel fick årets första snögubbe heta, tillverkad av den första snön.
Judiths nya novio heter Rutger, det är utan tvekan ett väldigt roligt namn. Snart bär det av till tulipanlandet.
Malin och Doris hade fixat tacopaj igår. 4:e dagen med tacoliknande rätt. Min och Hannahs helyllevän som vi inte kan nämna namnet på utan att få ett nervöst skrattanfall var där. Hon hade rejäla vinterdojjor en kopiös mängd idominsalva utkletat på läpparna. Men jag gillar denna människa för hon är så helylle. Är det kallt tar man på sig mycket kläder. Är man förskyld knöglar man in små näsdukar i den lilla shortsfickan. Det är en bra egenskap att alltid göra det som är förnuftigast.
Sen kom krachen, bomben. Min 14 år långa fotbollskariär är över. Laget ska läggas ner. Men jag kommer få abstinens och börja i höst igen i Uppsala eller någon annan del av välden.
Mkt tråkigt för jag tänker på hur lyckligt det var när jag började spela med pantertanterna. Jag blev mottagen som en mowgli i djungelboken. Och nu är det slut. Hej då Bollstanäs sportklubb. Aldrig mera ska jag spela på söderviks konstgräs i de gröna strumporna och den gula 18 tröjan!
Nostalgi
Mitt favoiritbarnprogram när jag var liten. Men den fårliknade gubben som hoppar i väskan i slutet var en aning skräckinjagande. Hannah hittade en sida om massor av saker man känner igen från när man var liten. Skulle nog kunna sitta hela natten och skratta åt saker vi gjort. Det var enklare då, trasdockorna var veckans händelse, och man kunde nöja sig med det. Nu krävs så mkt mera. Man trodde att lyckan mättes i hur många kulor man hade. Och kunde gråta floder om ens bästa, finaste kula blivit bortspelad.
Man klampade in hos varandra, ringde sällan utan bara va. Samlade på sockerpåsar, eller ja Hannah samlade dom åt mig från exotiska platser eftersom jag fick nöja mig med en resa till sälen en gång om året, vilket inte heller var helt fel. Men ja var lite avundsjuk på Hannah.
Jessica lurade i oss att hon hoppade fallskärm och man gick på det för det hon sa ja det var nog sant. Vi tältade i våra randiga mössor med alla våra gossedjur. Bråkade, för nej man kan inte leka tre.
Sen blev jag äldre men inte smatare. Vi gick på klassfest, dansade till macarena, michael Jacksson och Aqua i mina silversvarta brallor,våfflat hår och silverlila skjorta. Det var så spännade att dansa tryckare till en släpig backstreet boys låt med klassens snyggaste kille. Jag fick dansa med Christian, det tyckte jag var ganska tuft då, även om han svettades nått enormt och vi nästan klibbades ihop, det var en extremt långdragen process och man tröttnade på att ta dom där pyttestegen fram och tillbaka. Väggarna hemma var fyllda med poosters från Okej. Det var på den tiden jag kunde få dåligt samvete en hel vecka för att jag hade busringt och bara var tvungen att berätta allt för mamma sen.
En sak som jag faccineras över är hur många gånger jag helt harmlöst fått för mig att ett plagg eller en viss grej var det ballste som fanns. Fix ideér. Det ha sällan varit så att jag velat följa modet. Inte heller sticka ut. Som om jag hade egna ideér om vad som var modernt, men att det inte var de.Tex
Min gnuggis som föreställde en stjärna som jag satte i pannan och gick runt med en hel sommar.
När jag och Caroline fick för oss att ha sånna där championtröjor med polotröja under på skolfotot.
Min lila byxkjol
Fire- Flyskorna
Luggen sprayad åt ena hållet
Med mera!
Summa sumarum, resultat och slutsats punkt och pricka så kommer jag när jag fyller femtio vårar jordsnurr och år rulla ihop mig som en liten garnboll och sova i femtio till vårar, jordsnurr och år eller så länge som det behövs för att jag ska vakna upp som en riktig nyponros. För jag sover ju inte nu. Jag kan inte för då missar jag tid. Till råga på allt så är balsamhelvetet slut, vilket jag fick reda på när jag hade håret fullt av shampoo i duchen. Summa sumarum, resultat och slutsats, punkt och pricka, imorgon kommer jag när jag ser mig i persnalrummetspegeln föreställa hunden trasselsudd från barnprogrammet 1993.
Victor y la maquina
Bomullsvärlden
Reste neråt mot lerbos djupa skogar och viberga, i Finspång igår. Hälsade på alla de gamla.Farmor är snurrigare, helt plötsligt utan förvarning drar hon fram mammas och pappas bröllopsbild. Den har jag sett 1000 ggr. Ändå säger hon: Titta sofia, har du sett en sån fin bild?
Kaka på kaka. Fika med kakor, mat, efterrätt med lingonkaka som jag tvingade i mig, såg nämligen farfars blick när jag la upp den lilla biten på min tallrik. Sen godis och sen kaka hos morfar igen. När man är med människor som uppnåt guldåldern pratar man endast om begravningar och krämpor. Efter det blir man riktigt deppad och känner åldersnojja. Men det är juh deras vardag. Jag gillar ändå att vara där mer än vad jag gjorde när jag var liten. Min farfar kan allt, han borde vara med på vem vill bli miljonär. Farfar är inte perfekt han har varit rökare under 3 år. Jag kanske inte har de hälsofreaksgenerna som jag trodde.
Jag ska ha ett stort kalas när jag kommer hem från Peru med rislampor i trädet, säckdukar, vinflaskor med ljus, rödvin och dans hela natten. Jag vill jag vill jag vill!