dammtuss

Problem:

Italienskan bjuder på kaffe ca 7 gånger per dag. Kaffet är vidrigt. Luktar vidrigt och smakar vidrigt. En dag höll jag till vid kaffebryggaren mer än vanligt för att se vad hon gjorde för fel. Men nej, processen är exakt densamma. Hon häller i vatten, ungefär lika mycket som jag och även mängden kaffe är ganska precis. Ändå får det mig att känna mig som en kaffebryggare i världsklass.

konsekvens: Jag flyr från fikapauser med italienskan med räddsla att behöva klunka i mig sörjan. Fast jag verkligen vill dricka kaffe säger jag nej tack. Jag riskerar att klassas som enstörig svensk om jag inte dricker kaffe med henne. För hon vet juh att jag gillar kaffe. 2 gånger har jag råkat säga ja tack och tvingats dricka men avböjer nu artigt flertalet gånger som hon frågar.

Lösning:

alt 1: Ditt kaffe smakar inte gott! Lär dig brygga kaffe! Ingen gillar ditt kaffe! Stämmningen blir dessvärre väldigt hatisk och effekten sårande så jag föredrar inte det alternativet i och med att jag betraktar italienskan som än nära vän.

alt 2. Jag fortsätter undvika kaffe med henne och smygdricker kaffe vi andra tillfällen.

alt 3. Jag slutar dricka kaffe

alt 4. jag talar med henne i enrum att så här får det minsan inte gå till vänligt men bestämt i så fall.

alt 5. Jag kastar mig över kaffebryggaren varje gång hon närmar sig köket och erbjuder mig så ofta som möjlgt att bjuda henne på en kopp. Visserligen ett dyrt alternativ men å andra sidan fredligt.