dammtuss

Nu vill jag försvinna... Kanske på en flygande matta.

 Tack Pontus för ideen, den var genialisk! Denna t-shirt gjorde att min chef skrev i sin julhälsning till mig, att jag var en frisk fläkt på Nora som ständigt kommer med nya överraskningar. Jag som har gått som i koma av trötthet hela december förstod dock inte den liknelsen. Hade väntat mig att hon skulle skriva ngt i stil med: Avikande tjej som ger komplimanger och smörar för att få en god ställning hos mig.
I så fall skulle det inte riktigt stämma, men från hennes sida uppfattas nog mitt beteende som smör. 

Min chef, låt säga att vi kallar henne labradoren, är väldigt pryd och ordninggsam, hennes maktställning har gjort henne till en människa man har respekt för. Hon är dock mkt vänlig och ser till så att hennes anställda har det bra.
 
Det som skulle kunna få henne att tycka jag försöker fjäska är att jag lekte en lek med ngra av mina lite lättsammare kolegor en gång. Leken gick ut på att uppfylla ngra mål. Bla att låtsasskjuta med fingret mot chefen och säga: snygg stil! Självklart ville jag till varje pris vinna och fäller denna besynneliga kommentar när jag hamnar i enrum med labradoren. Hon blev olyckligtvis oerhört smickrad och sa: Tack så mycket, ja man försöker ju matcha lite. Detta inträffade på sensommaren.

På kräftskivan därefter fick jag äran att sitta brevid henne. Var och en fick ett kort med en uppgift. Min uppgift var att lägga huvudet mot ytor. Min boss verkade inte ha fattat galoppen med uppgifterna och ger ifrån sig en bisarr och besvärad min när jag placerade mitt huvud mot hennes axel.
I övrigt råkar jag vara en sån person som får en annan röst när jag pratar med äldre människor med mer makt än jag.

Tillbaka till julfesten vilken resulterade som väntat och som det alltid slutar. Denna gång med chickibits. Men jag höll mig utanför den här gången. Min tröja var nog så utstickande så jag behövde inte hävda mig. Dessutom spelar det ingen roll vad man gör på dessa fester jag kommer aldrig vara värst. Även om jag sprang fnittande runt hela Nora för att kocken hotade med att stoppa ner en spindel i min lucka så finns människor som gör värre saker. Saker med julgranar, kopieringsaparater, hissar mm.

Igår var sista dagen innan min lilla men efterlängtade julledighet. Dagen slutade i en oförutsägbar anarki på Nora. Mina två annars så tillförlitliga kumpaner på tak var lediga. Den tredje kumpanen gick hem tidigt och kvar blev jag med alla barnen och en slemmig vikarie. Bara hans utseende får mig flacka något våldsamt med blicken. Byxor med häng och kort jacka. Han var nog lyckligt ovetande om den lilla luckan emmelan byxorna och jackan. Men iaf stoppade han in en prilla bland sina gula tänder och hasplade ur sig. Sofia, vad är det med dig idag du verkar lite grinig. Denna kommentar får mig att se rött. Biter ihop och försöker föreställa mig en en ung trevlig man med långt fladdrande brunt hår som har lite talsvårigheter. Denna yngling upptog stora delar av min tid på eftermiddagen. Han stod hellre och pratade med mig än att tittade vad barnen gjorde.

Alla som känner mig vet att jag inte kan visa mig arg för vem som helst. Därför slutar eftermiddagen med att vi ska äta pizza på cg:s ngn dag. Det kommer lyckligtvis inte att inträffa. Ska bara ladda med ett dussin ursäkter först.

Nej nu ska jag hämta min prins som tror jag förvandlat mig till en taxichaufför den senaste tiden.

I söndags kom jag hem från Holland, ett land jag gillar. Språket i sig är underbart. Var tvungen att läsa alla skyltar  högt och härma allt holländarna sa. När dom uttalar r:et i ordet låter det amerikanskt. Inte så där jobbigt amerikanskt utan härligt. Det är ju för sig mkt sch sch sch som i tyskan men det blandas så bra med r:et. Ibland uppfattar man till och med vad dom säger. Ord som jag lärt mig:
Lekker
Winkel
Danke well
vlindertje
bier
prima
Ik will neij
Säkert är orden är felstavade, men jag uttalar dom banne mig som en riktigt nederländare. Språknörden i mig har uttalat sig.

Resan var toppen och det var kul att träffa Judith. Tyvärr blev Isabella, min svenske kompanjon kräksjuk. Jag önskar mig en kompis i varje land. Att se hur människor lever på andra ställen är superguay.

Judiths hem är bohemiskt. Allt är i olika färger. Överallt ligger diverse hemmagjorda kreationer. Stolarna, talrikarna och väggarna är lite trasiga. Det är annat än mitt cleaniskt rena ikea hem med mörka färger.

Fin en Holländare!

Sen kommer vi då till det minst uppskattade i Hollad, maten. Huvudingrediensen i all mat är socker. Till frukost blir det macka med choklad på. Till lunch Siroopwafels. Och till middag, spett med en söt och mustig sås. 
Mat som jag även testat är rå fisk i korvbröd, äggdricka, och potatismos blandat med grönsaker och en stor köttig korv.  

Judith ska ta mig tusan hit vare sig hon vill eller inte, jag ska visa henne allt ifrån det feta västermalmsråttorna och huvudstaden till min älskade rosenhillsväg. Här är landet där vi anväder bilar som färdmedel och äter rejäla måltider tre ggr om dagen. Landet där damm inte existerar.