Casualidad

Okaj detta inlägg blir mestadels tillägnat Karin. För detta är ännu ett stort casualidad. Jag tänkte just tanken att jag skulle se den nya almodovarfilmen med dig (karin)och funderade på att kontakta dig. Direkt efter jag tänkt den tanken läste jag din kommentar. Det är ungefär som när vi båda funderade på vad sammanträffande hette på spanska och smsade ordet till varandra ungefär samtidigt.Telepartin fungerar mkt bra mellan oss. Slutligen vill jag bara säga att jag kommit fram till att det måste bli så att vi ser almodovarfilmen innom en snar framtid, jag kan dock inte i helgen. I veckan kanske??? Från det ena till det andra så är spanien nästan klubbat. Jag måste bara ta mod till mig att skicka in anmälan. När jag väl gjort det är det no return. Då har jag styrt min framtid. Alla vänliga själar får gärna komma och hälsa på mig då, i Granada. Det skulle uppskattas även om jag bara har råd att vara borta i 2 månader. Annars om ni absolut inte kan komma så ska jag skriva här. Nu är det pannkakor. På söndag blir det taggtråd till lunch.

Puttifrånisar

Min bra dator där jag hade stora delar av mitt liv har juh pajjat så därför blir det inte mkt bloggskrivande. Jag hoppas att jag har mkt snälla vänner som kan skicka bilder och musik till mig sen när vi får en ny dator. Då skulle jag bli jätteglad!

Men också tiden. Jag hinner inte med det jag vill. Saknar många men jag vet inte när jag ska träffa alla. Måste bara göra en sån där kort liten lista på saker jag tänkt göra som jag tänker planera in i mitt schemalagda liv. Bara så jag får lite ordning på allt trots att jag hatar att vara en hyperplanerande listmänniska.

1. Boka spanienresan!!! ( Ytterst viktigt )
2. Picknicken med de tre vännerna som är en gammal födelsedagspresent.
3. Dricka te med Karin
4. Som vanligt vill jag träffa Dolly, och co går också bra att träffa.
5. Fiska med Camilla.
6. Träffa Isabel som jag lovade att det inte skulle dröja länge alls innan vi skulle ses igen.
7. Måste eller vill träffa alla andra sollentunavänner som jag inte nämnt också. (Vill inte glömma ngn därför skriver jag alla.)
8. Komma ihåg att köpa present till alla novemberbarnen.
9. Fika med Åsa och gärna Hanne och Malin i stan.
10. Busa med Hannah
11. Bli stark med Jessica.
12. Mest av allt träffa Johan mera.
13. Vara lite snäll mot min lillasyster och inte bara mumla ett hej till henne på morgonen.
14. Hälsa på farmor ( Helt plötsligt har jag vaknat ur min annars så egoistiska dvala och inset livets allvar)
15. Äta julklappsmiddag med kusinerna.
16. Städa bort dammet i rummet.
17. Matsäck på torsdag.
18. Köpa skor och andra jobbiga höstting.
19.Sluta skriva töntiga listor som handlar om vad jag ska göra istället för att göra det.
20. Leva i nuet!!!!!!
21. Dansa fult och galet

Surströmingsskiva. Tungt att se släkten spåra ur mer och mer. Jag hade juh lovat att skjutsa hem morfar. Efter att jag övertygat både mor och far att inte köra bil när man drukit snaps bar det av mot vala i 40 km/h. Mkt obehaglig dimma. Bastade med 4 sjönsjungande pojkar halva natten. + ngra till. Nisse är kul Marcus med. Totalt 12 i bastun. Marcus var endast iklädd kompassros. Saknade Johan den helgen för alla hade ju ngn med sig utom jag nästan.

Hannah är modig. Jag tycker hon ska bli apa på heltid. Hon är sååå läcker i dräkten. Den pololiknade magtröjan i brunt klär henne.

Mamma är ute och festar. Händer sånt??? Nej mkt sällan. Det finns vilda tanter Jag hade fel, trodde att man blev tråkig när man fyllde 30. Men så är det inte. Jag har hört om vilda personalfester med dans på bordet av galna 30-40 åringar. Patetiskt kanske. Alla fall höra en 50 åring sitta och skryta om sina fyllebravader i helgen. Löjligt kanske eller bara en livstil.  

Idag har jag seglat och bestämt mig för att bli gast oftare. Jag ska tämja haven. Haha Bring me that horizon!


01.45

Hur många gånger har jag egentligen tänkt tanken att jag aldrig mera ska längta till något eller på något sätt tänka mig att händelser framöver ska bli roliga? Ändå så lär jag mig aldrig. Men halva nöjet är att längta och skapa sig förväntaningar. Söndagar bli ofta så här. Lite av deppardagar. Jag tror mina batterier laddats ur. Om man kunde stanna tiden igår vid klockslaget 19.00 ett litet tag till skulle det vara lycka.


Jag borde vara glad att jag inte går i skolan och inte behöver bli stressad över det istället känner jag mig bara osäker. Måste ta tag i Spanienresan. Men tänk om det inte blir bra alls.

Den onda cirkeln som jag håller på att göra allderles för stor började med att datorn med allt,tre år av mitt liv crachade. Oersättliga bilder är nu borta. Jag vill ha mina bilder. 

Han kommer ringa sen och försöka tvätta bort sitt dåliga samvete, ja vet det.




I came home in the morning and
everything was gone oh, what have I done!
I dropped dead in the hallway cursing the
dawn oh come on sun, why must i burn?


josefiiiiaa ja vill inte toova!

Startade dagen med att inse att mp3låtarna som jag laddade över igår inte funkade vilket innebara att jag skulle bli tvungen att lyssna på samma gamla musik som jag hört länge nu. Hela vägen till Danderyd. Bussen var sen. Det blev alltså ganska stressigt att hinna med nästa buss. Buss nr 520. Buss nr 520 ville inte släpa av mig och klämmer fast mig i dörrarna. Mkt obehaglig upplevelse. Dessutom gjorde det ont på mig. Ja, jag skrek på hjälp. Men ingen reagerade och bussen började rulla. Tillslut tryckte en vänlig själ på stopknappen och jag blev fri från dörrarnas järngrepp kring min kropp.

2 minuter över 8 var jag framme vid dagiset. Vilken trevlig överraskning det blev att jag skulle ta hand om köket och ha ansvaret på 6 ungar när dom äter. Bara det att jag inte visste vart grejorna fanns till frukosten. Jag klarade av att ta hand om frukosten. Barnen vid mitt bord var duktiga och inga problem att ta hand om dom. Jag fick tyvärr inget vidare förtroende gällande köket. För naeej helt plötsligt behöver jag inte diska.

Vi var ute länge i blåsten. Sen är det tydligen jag som ska samla in barnen, se till så 16 barn tvättar sina händer och får av sina skor. Dessutom ska jag byta tre blöjor och se till så att Anton inte blöter ner sitt gips när han ska tvätta händerna. KAOS!!! Efter ett bra tag klarar jag även av det och alla barnen är klara och ska äta mat. August ser till så allt ris ligger på bordet och inte i skålen. Hannah spiller ut mjölken.

Efter maten ska jag vila med barnen. Ingen ville somna alla ligger och retas med varandra så fort jag vänder mig om. fem st somnar alla fall. Varav en vaknar sen och har kissat på sig. gaaahhhh!
Ja jag tycker fortfarande om barn. Jag är faktiskt mest irriterad på de andra fröknarna som bara kör med mig. När dagen är slut går jag med stormsteg mot busshållplatsen som ligger på en kvarts gångavstånd. Då måste man också gå fort. Är där exakt på pricken då bussen ska komma. Men ingen buss! MIssar tåget! Nästa tåg är sent! Och missar även den sista bussen! Mamma blev min räddning. Hon kom och hämtade mig och hade gjort god mat när jag kom hem. Hoppas detta är en av få jobbiga måndagar i mitt liv. Imorgon blir det regn och galonisar.