dammtuss

Jag har inte känt så här sen jaa förra året. Men nu är det katastrof, hela kroppen rycker och jag måste göra ngt anträngade och radikalt. Helst skulle jag vilja springa till kivik och tilbaka.

Datorn, det är datorn som dödar min spirit och kraft och heliga ande. Den gör mig trött och tar kol på mig, gör det grå under ögonen mer och mer påtagligt.

Tentan är bra men ett tråkigt krav.

Idag bara kom känslan från när jag var liten och hade fått kritvita skor med karborrband och en ny kulpåse med 14 nya kulor. Hopprep och tussilago. Våren, den tid jag flytt från de närmaste två åren.

Jag gillar våren jag tänker på:
att vara ute sent (i bästa fall senare än vad hannah fick)
gullvivor med farmor
blåsippor vid terasshusen
eldar utan slut hos morfar
grillad korv
cykeln
födelsedagskalas
godisstrutar på valborg jag ska nog ge hannah en vit godisstrut

Men nu var det inte så en 5 minuters paus i I varje trumslag jordens pulsboken för att gå ut med soporna, ingen kulpåse. Gamla utnötta vinterskor och en mössa långt nerdragen för att låta omvärlden slippa se mitt härjade ansikte med spår av
vintertrötthet.
Men känslan fanns..
Jag har sett ljuset!

Förr var man intresserad av kroppar, obducerade levande djur för dom hade inga själar, men sen blev det för rörande när djuren skrek så då löste man det med den lilla enkla metoden att man klippte av stämbanden. Ganska brutalt men djuren ansågs bara som objekt ungeför som att tappa en vas i golvet.
Innerst inne är vi djur eller är djuren innerst inne människor? Man får inte kränka djur för då kan man tro att man är en bäver.

Ibland kommer det bara över mig hur konstiga saker jag vet, och hur ska jag tillämpa denna abstrakta information i ett yrke? Men det hjälper att prata men då ska det vara med smarta människor som peppar än och säger att jag kommer lyckas och att jag kan.

Jag ska göra så, peppa andra. Halva prestationen måste nog ligga i hur pass mkt uppmuntran personen får av andra.  

Idag är min högsta önskan att jag fick en uppenbarelse av en sten, för religionen mitt samhälle ägnar sig åt är tydligen antropocentrisk till det yttersta. Varför är människan centrum och inte solen, vattnet eller elden, sådant som är evinerligt? I alla fall, stenen skulle ge mig en uppenbarelse om min framtid sen skulle det ligga en liten lapp under stenen där det stod ett nummer till en norsk gut som när jag ringer och frågar om ett jobb blir så glittrande glad och berättar på den svenskliknandeste norska att det finns 1000 jobb i hans land som bara väntar på mig. Då skulle jag bli lycklig!